gud vad härligt
en av de absolut bästa sakerna med att bo själv är att man alltid kommer till en tom lägenhet. en tyst och tom lägenhet. ingen galen familj som högt utropar när man öppnar dörren "eeeevo moje sultanije" (pappa) eller "mamcic se pozelila svoje smrdohe" (mamma). och även om det är mysigt så blir det jobbigt i längden.
varje dag förra sommaren fick jag allstå höra detta när jag kom hem från jobbet. jag tycker om det. men m&p är för käcka ibland allstå.
så nu. nu försöker jag verkligen att bara njuta av den underbara tystnaden. bara stänga dörren och låta det vara knäpptyst. herregud vad härligt.
Kommentarer
Trackback
