gubbäckel som tafsar sig fram
gubbäckel är dom. alla dessa artister som kommer till sverige för att hålla sina turbokonserter.
man känner igen dom på deras lönnfeta kroppar, uppknäppta skjortor (där man kan se hår skymta fram), kavajer och byxor. de vill se så ungdomliga ut som möjligt och förmodligen har de hakat på någon töntig trend där de, istället för skjortor och kavajer, bär en jumper med en slavrigt instoppad skjorta under.
till de har de försökt sig på en modern frisyr, eller så hade skitit i det och återanväder sin lockiga fula frilla som tyvärr förstörs av svetten några danssteg och förskräckliga toner senare.
under konserten leker dom gudar på scenen och slänger av sig sina skinnjackor.
efter konserten ställer dom upp på bilder med sina fans. oftast är fansen (som består av tjejer) så unga att de skulle tas för att vara deras döttrar om någon såg dom på stan tillsammans. de lägger sina sliskiga armar om tjejerna och gottar sig i att en 20-årig tjej med snygg häck och fasta tuttar står så tätt intill deras egna gamla.
innerst inne fasar han för att komma hem till sin fru med saggig kropp och hängpattar. därför njuter han av dessa stunder och medan frugan där hemma lagar maten och städar toaletten brukar han blicka bakåt och minnas de goda tiderna och börjar sedan planera ytterligare konserter.
gubbar som är mitt inne i en medelålderskris.
det måste vara så jävla skönt att tro att man är så bäst.
jag tror att jag spyr.
Ska du säga att jag ska blogga! Här händer det ju inte så mycke heller vill jag påstå.
