Magzi - en baggas bekännelser

ah. jag hade ett par timmar här nu som var lite depp. just nu känns det som att jag inte klarar av kvällarna och nätterna själv. jag vill bara ha rörelse just nu, att det händer grejer så att jag inte är ensam.

men så går det inte till i det verkliga livet.

så nicole fick köra lite pepp här.

allstå. jag vet fan inte ens hur jag ska förklara mig själv dom här två senaste veckorna. dom har varit så jäkla roliga, annorlunda och afhöahföahföa. precis sådana. det har varit lite utomkroppsliga upplevelser, samtidigt som allt har hängt med.

jag har varit slarvig, slapp, överlycklig, besviken, skitit i mycket, njutit och ibland inte ens kännt igen mig själv.
dom här två veckorna. jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara allt för det går inte. för att jag är desperat och klamrar mig fast vid det här livet och undrar om och hur det kommer att bli sen.
det här livet suger åt sig all min energi. och det får den gärna göra. suck it all out.

och på grund av det livet och den energin som jag inte har kvar när jag kommer hem från en solig dag från stortorget, så har det blivit mycket lidande med allt annat. min mat har blivit gammal, jag fick en släng av kräksjukan idag pga yoggin, och den frysta mat jag har i kylen kommer jag inte hinna äta upp. så nu känns det bara som att jag hetsäter alla kyklinggrejer och frysta grönsaker bara för att bli av med det.

jag slarvade med min ellosräkning, och kuverten från csn ligger oöppnade. allt är bara fel och jag känner inte igen mig själv.

och det är dessutom en människa som spökar inne i mitt huvud.

min skola och böcker tycker inte om mig längre. jag är så besviken över en tenta som jag hade tre månader på mig att göra om, en hemtenta, som jag sitter med nu, och är fast. för att jag är trög och inte gör saker i tid. jag önskar mig en mer rationell hjärna. jag har press på mig nu, jag måste ta den jävla tentan, och jag måste snacka med läraren och be att få lämna in den under sommaren. undrar om det går. jag tror inte det. allstå kan ni fatta det? finns det någon mer som är som jag?

dessutom är det opponering på C-uppsatserna på fredag. tio poäng. jag vet att jag kommer att sitta där och halvdö när det är dags att tala om betyget. så mycket som jag tycker om vår uppsats så känns det som att vi kommer att åka på en fet komplettering. men det får man ta.

jag är bara så besviken över att jag är så frånvarande. och bara tänker på att sitta på torget. nu låter det som världens mesigaste problem och det är det också, men när man har en komplicerad hjärna som jag har då tar allt så jävla lång tid att göra.

och är sur på mig själv för att jag skulle ha ringt irma i måndags. men of course, jag kom hem och var helt slut. jag funkar inte som jag ska. jag bara orkar inte göra något. jag fattar inte det.
men idag, är det en special day. för min kära irma fyller 21. grattis pirmic! världen vore så jävla mycket bättre om det fanns fler av dig.

jag vet inte ens vilket som var poängen med det här meningslösa inlägget, jag ville bara få det nerskrivet så att det kommer ut ur min hjärna.