Magzi - en baggas bekännelser

förra veckan vågade jag mig ut i Kycklingryd. det var lite läskigt måste jag nog erkänna. sedan jag flyttade från kycklingryd till lund har jag drabbats av fetingångest varje gång jag åker till K. 
jag tror att det är människorna som skrämmer mig. alla känner alla och alla känner till allt om alla. hihi.
ja ja, jobbigt som fan, men så är det.

men samtidigt är det ju mysigt att känna till alla femton människor som bor här.

med irma, som beskyddare, promenerade vi runt där. det tog tio minuter att promenera genom staden. vi käkade glass, som tog oss, utan att överdriva det minsta, en kvart att välja ut. träffade även på hamdo som vi snackade med.

och vid Q8 träffar man på hela gänget typ. alla har antagit ett vuxet utseende. sjukt. men det var kul som fasen. kändes lite som att gå på högstadiet, och ibland kan man sakna den tiden ibland. 
det var ändå så jäkligt härliga sommrar vi hade. hängde vid skolan hela tiden och spanade på boys. snackade skit, åkte inlines, cyklade överallt och fantiserade om allt möjligt.
nostalgi igen här känner jag.

och vad som är sjukt just nu, är att jag lyssnar på P3, och att det precis NU går en låt som påminner mig så mycket om vår klassresa till Prag. sjukt.

killarna spelar basket - glassss  - vedran, dejan, irma, ajniz och dejan - och jag och världens bästa irma