i bogove, i vragove zovem ako mogu vrijeme da zaustave

jag pallar fan inte av tystnaden. har höjt volymen rejält här. skiter i mina äckelgrannar, hoppas att varenda en vaknar och bankar sönder min dörr pga av oljudet.. parni valjak är på g. värsta sorgmusiken, men det får det vara.
det får det faktiskt vara.

jag sjunger också. sån lite klagande röst. avskedsrösten brukar jag kalla den. när man låter lite extra gäll på rösten och när den inte riktigt bär.

nu ska jag klämma en finne och sedan är det dags att packa lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0