gamla minnen
vi satt precis och kollade på ett par band. sådana gamla VHS som pappa spelade in med hjälp av kameran. en sån megabig kamera. deno och jag flummade runt och jag skulle alltid leda någon show som jag tvingade pappa att spela in. och deno, min lilla beba, var söt som socker, blond och flummig och så där verkligen sprudlande glad.
först skrattade jag sönder mig, men sedan övergick skrattet till bölande. jag kunde inte sluta snyfta. tårarna sprutade och allt var så ledsamt. vi var en familj som gjorde sitt bästa för att anpassa sig i ett land som var så olikt vårt eget och vi kunde aldrig riktigt släppa tanken på att någongång och inom en snart framtid få återvända till hemlandet.
vi var så naiva och så lite borttappade.
bandet började lida mot sitt slut och deno bytte till ett annat.
det första som dök upp var min mormor och hon inledde bandet med att säga i evo rat nam se napokon zavrsio...
ett band som jag inte orkade kolla färdigt på. det var så tragiskt.
