dagens...
...och alla dagars nicole.
vi satt och förfestade hos annika innan vi fem tjejer tåg bussen in till botulf.
och medan vi satt där på bussen så blev jag så sentimental. jag vet inte vad det var som fick mig att bli sådan så plötsligt. jag kröp ihop intill nicole där vi satt och det var ett perfekt tillfälle att fälla ett par rejäla tårar om det inte hade varit så offentligt som det var haha. jag tänkte på slutet, vad som skulle hända efter studentlivet, var nicole skulle flytta och vart jag skulle hamna. jag är rädd för var vi kommer att hamna och att vi inte kommer att vara nära varandra.
jag vill att tiden ska gå lite långsammare.
trots att vi alla egentligen vill ha en eller två människor som sina närmaste vänner, så strävar ändå de allra flesta efter att känna så många människor som möjligt. det är inget fel på det egentligen, men jag tror inte att ens hundra bekanta kan jämföras med en person som man kan snacka med om allt.
jag är nöjd med mitt och nicoles symbiosförhållande haha.
så mycket som vi har varit med om, så jäkla många bilder vi har tagit, skrattat, snackat skit, deppat och tröstat. så många gånger som nicole har fått mig att se saker ur andra perspektiv, alla hundratusentals gånger hon har kommit med vettiga lösningar och förklaringar, peppat mig och uppmuntrat mig till att våga.
en äkta smöris, precis så som du vill ha det.
vi satt och förfestade hos annika innan vi fem tjejer tåg bussen in till botulf.
och medan vi satt där på bussen så blev jag så sentimental. jag vet inte vad det var som fick mig att bli sådan så plötsligt. jag kröp ihop intill nicole där vi satt och det var ett perfekt tillfälle att fälla ett par rejäla tårar om det inte hade varit så offentligt som det var haha. jag tänkte på slutet, vad som skulle hända efter studentlivet, var nicole skulle flytta och vart jag skulle hamna. jag är rädd för var vi kommer att hamna och att vi inte kommer att vara nära varandra.
jag vill att tiden ska gå lite långsammare.
trots att vi alla egentligen vill ha en eller två människor som sina närmaste vänner, så strävar ändå de allra flesta efter att känna så många människor som möjligt. det är inget fel på det egentligen, men jag tror inte att ens hundra bekanta kan jämföras med en person som man kan snacka med om allt.
jag är nöjd med mitt och nicoles symbiosförhållande haha.
så mycket som vi har varit med om, så jäkla många bilder vi har tagit, skrattat, snackat skit, deppat och tröstat. så många gånger som nicole har fått mig att se saker ur andra perspektiv, alla hundratusentals gånger hon har kommit med vettiga lösningar och förklaringar, peppat mig och uppmuntrat mig till att våga.
And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but, now that it's done,
I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is while you're in the world
It may be quite simple but, now that it's done,
I hope you don't mind, I hope you don't mind
That I put down in words
How wonderful life is while you're in the world
en äkta smöris, precis så som du vill ha det.
Kommentarer
Postat av: N
naaaaaaaaaw. Nu blir jag riktigt rörd. Det är tur att vi har träffats, tänk va grå vardagen skulle va annars! Du är BÄST!
Haha gött me en riktigt smöris. Du vet hur jag vill ha det:) puss puss my darling
Trackback
