sandlåda

uuuuu! jag saknar min familj. jag är mänsklig allstå. det var länge sedan jag kände att jag verkligen saknade dom.
jag tror att det beror på att jag tittar fortfarande på sommarbilderna. måste sluta vara ett känslomonster och bli till sten igen om jag ska kunna göra något vettigt av den här natten jag har framför mig.

dosta blogganja.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0