Magzi - en baggas bekännelser

det finns faktiskt en fin liten berättelse bakom den här bilden. det var på den tiden vi fortfarande klassades som de första invandrarna från Balkan i Kycklingryd, med andra ord; long time ago. jag var sju-åtta bast och blondinen jämte mig var fyra. vi var på high chaparall, och man är ingen äkta smålänning om man man inte har varit där och lekt med cowboysarna och indianerna åtminstone två gånger under sommaren.

jag och min bror tyckte om att åka i de här bilarna, men saken var den att jag var HELT övertygad om att man styrde bilarna själv, och var därför petnoga med att köra rätt och vrida på ratten när man skulle svänga, för annars fanns risken att vi skulle "köra av" bilbanan. min övertygelse om att vi skulle krascha i staketet om man inte körde rätt var stark, men tyvärr hade jag en liten och envis bror vid min sida som vägrade köra rätt. han snurrade på ratten när det passade honom och jag blev svinförbannad på honom och tvingade honom ibland att släppa taget om ratten för annars skulle vi krocka. han vägrade oftast, därav tungan ur munnen som illustrerar hans envishet. jag, å andra sidan, försökte fokusera mig på körningen, men pappa störde när han skulle ta kort.

jag minns klart och tydligt hur sur jag var när åkturen var över och var tvungen att klargöra för pappa och mamma att jag vägrade åka bil med deno igen eftersom han inte vet hur man kör.

jag var väldigt klyftig som ung.