Magzi - en baggas bekännelser

ok, dö inte nu när ni ser hur långt inlägget är.
jag har länge funderat på om jag har för höga krav när det gäller killar, så jag tänkte skriva ner dem för första gången. så får vi se om det är orimliga krav eller inte.

han ska inte vara en toffel, jag klarar inte av män som alltid gör som dom blir tillsagda eller lyder minsta lilla vink, för då blir jag elak. det ska vara en snäll kille, men som samtidigt kan sätta mig på plats. han ska kunna säga åt mig när jag gör fel, men inte på ett argt sätt, utan på ett lugnt och sansat sätt. vi måste kunna föra vettiga diskussioner, han ska ha sina egna åsiker, vi måste allstå kunna prata om allt, han ska dessutom vara påläst men inte på ett sätt att han framstår som en besserwisser.

utseende är viktigt. han får absolut inte vara lika lång som jag, utan längre, helst lång på ett normallångt sätt (1.80-1.90 m). dessutom får han inte vara för smal, utan vara lite muskulös, inte för mycket, men helst armarna. armarna är viktiga! jag vill känna mig tiny och säker när jag går på gatan med honom, dock får han absolut inte slåss, för då skäms jag. det är bara fjantiga killar som slåss.
håret är inte så viktigt, även om det är det. det gör inget om han är flintis, men är han tunnhårig så ska han vara rakad och inte ha tre par hårstrån som han försöker kamma ut över halva skallen. fast det är mysigt med lite rufs, helst mörkt. för jag vill ha mörka barn. ögonfärg och sådant kvittar. men han får jättegärna skratta ofta och skämta. jag dör i sällskap med humorbefriade killar, jag torkar ut. nu menar jag inte att han ska kunna dra skämt konstant, utan han ska kunna skämta om det mesta ur ett vardagsperspektiv (kan man säga så?). ok, så humor är skitviktigt, eftersom jag inte är så rolig, det är bara jag själv som tycker att jag är rolig.

en annan sak som är lika viktigt som utseende är att han ska vara självsäker, men inte på ett arrogant sätt, utan på ett ödmjukt men ändå coolt sätt. han ska vara säker på sig själv, oavsett hur han än är och hur han ser ut. han ska vara stolt över sig själv och sitt ursprung. han ska inte låta någon köra över honom  och han ska kunna rycka på axlarna åt saker som kvittar.

han måste absolut vara påläst, han ska plugga på univerisitet och ha ett yrke som han kan titulera sig med. han ska sedan ha ett respektabelt jobb som han tycker om att gå till, men som han tycker ännu mer om att gå ifrån, för då vet han att han kommer att få träffa mig när han kommer hem. familj är viktigt för mig, därför ska det vara viktigt för honom också. han ska komma ifrån en normal familj där det inte finns för mycket problem, jag vill inte handskas med en gnällig svärmor, utan jag vill ha bra kontakt med hans föräldrar och syskon.
även släktingar, hans majka ska kännas som min majka, och mina majke ska vara som en majka för honom också. jag vill umgås med hans släkt och lära känna hans kusiner och allt vad det är. dock får han inte han en FÖR nära relation till sina föräldrar, för de ska inte lägga sig i vårt förhållande, de ska veta att de inte ska lägga sig i. våra föräldrar ska kunna umgås. han ska respektera mina föräldrar och kunna föra konversationer med dom, därför är det viktigt att han är påläst, mina föräldrar ska inte tycka att jag har dragit hem ett pucko. nej tack.

han ska desstom vilja ha barn och han ska av egen vilja vara pappaledig eftersom han tycker att det är viktigt att vara med sin baby när den är så liten och för att han är för jämställdhet. han ska tycka att det är skitdumt att jag tjänar mindre cash än en snubbe på mitt jobb, och han ska inte tycka att det är konstigt att dra fram dammsugaren för att städa när det ser skitigt ut. han ska SE smutsen och inte vänta på att jag ska ta tag i det.
helst ska han ha bott själv en tid så att han vet hur det är, så att han inte sedan sitter där med mig och gnäller om att han aldrig fick uppleva den riktiga ungkarlstiden. nej, han får absolut inte sitta där med mig och gnälla om saker han aldrig har fått göra eller uppleva. jag tål inte sånt gnäll, han får ABSOLUT INTE, under några som helst omständigheter, gnälla om hur han saknar tiden innan han fick barn. då kommer jag bara att tro att han kommer att lämna mig och  vår bebis. NEJ, han måste vara engagerad i familjelivet och inte en soffpotatis.

han får absolut inte lyssna på turbofolk, allstå han ska vara anti allt sånt. han ska älska azra och han ska låta mig få älska zera och losa. han får också gärna spela ett instrument, men det är inte ett måste, bara en bonus. han ska veta sitt värde men inte dra några fördelar av det, han ska veta att han är eftertraktad, men han ska aldrig få mig att känna mig osäker. vi ska kunna skoja om svartsjuka och han ska vara så pass säker att han låter mig ha mina kompisar, även killkompisar, men alla våra tjej och killkompisar ska kunna umgås med oss tillsammans. han ska kunna dricka öl, för det är manligt, men han ska aldrig supa ner sig helt för att det är fult.

ibland ska han komma med presenter till mig, inga stora, jag kräver inte mycket, men då och då helst en parfym. en parfym som han själv har valt ut för att han vill att jag ska lukta så, och inte någon parfym som han bara plockade med sig. han ska veta mitt värde och han ska respektera mig för den jag är, oavsett hur jag är. han ska älska mig av hela sitt hjärta. jag kommer att älska honom tillbaka men först när jag vet att han bara är min, eftersom jag annars kommer att tro att han kommer att lämna mig. allstå, helt och hållet bara min.

jag känner att jag skulle kunna rabbla upp grejer i en evighet, men jag måste nog sluta nu.

vad tycker ni? kräver jag för mycket?
jag vill bara att det ska finnas en sådan där ute någonstans.