alla måsten är så... inte bra
ÅH. jag hatar mig själv ibland och min ovilja till att göra saker som jag verkligen MÅSTE göra. jag önskar verkligen att jag kunde lösa det här s.k problemet.
förra veckan skulle jag ha skrivit en artikel till magazine-projektet, fast det kanske jag har nämnt, den skulle ha lämnats in i fredags. jag satt dagen innan och helgen och försökte verkligen, verkligen pressa fram lite ord, men det var verkligen som att jag var helt oförmögen till det. DET GICK INTE. hur jag än försökte. jag satt och stirrade på datan. jag skulle skriva om abort, ett för mig skitintressant ämne som jag kan prata om hur mycket som helst, förutom den här gången.
jag msnade precis med han som är coordinator för editorial-gruppen och han frågade mig om artikeln. vet ni vad jag gjorde då? jag spelade dum och sa att jag trodde att det var till den här fredagen. jag slog mig själv i huvudet för detta. han kände väl vibbarna och sa att om jag inte vill skriva så kan han hitta någon annan som kan göra det.
vi kom överrens om det.
och då vände det. plötsligt kände jag att jag ändå kunde kanske skriva något. det räckte liksom med att bara säga att det inte var ett måste och jag övervägde att skriva något.
oh my. det är allid så här för mig allstå. en psykologisk spärr som värgrar släppa taget. ni ska bara se min "måste-lista", det är en måste lista över minimala, löjliga och vanliga grejer. som att ex skicka ett vykort till mammas kusin i slovenien. MEN DET GÅR SOM SAGT INTE. varje gång jag tänker på att jag måste göra det så svartnar det och jag måste göra något annat för att glömma det. eller ex om jag tänker att jag måste duscha så går det inte för att jag gör det till en sådan enorm process.
det låter kanske inte seriöst, men det är seriöst. jag måste nog skaffa lite hjälp.
förra veckan skulle jag ha skrivit en artikel till magazine-projektet, fast det kanske jag har nämnt, den skulle ha lämnats in i fredags. jag satt dagen innan och helgen och försökte verkligen, verkligen pressa fram lite ord, men det var verkligen som att jag var helt oförmögen till det. DET GICK INTE. hur jag än försökte. jag satt och stirrade på datan. jag skulle skriva om abort, ett för mig skitintressant ämne som jag kan prata om hur mycket som helst, förutom den här gången.
jag msnade precis med han som är coordinator för editorial-gruppen och han frågade mig om artikeln. vet ni vad jag gjorde då? jag spelade dum och sa att jag trodde att det var till den här fredagen. jag slog mig själv i huvudet för detta. han kände väl vibbarna och sa att om jag inte vill skriva så kan han hitta någon annan som kan göra det.
vi kom överrens om det.
och då vände det. plötsligt kände jag att jag ändå kunde kanske skriva något. det räckte liksom med att bara säga att det inte var ett måste och jag övervägde att skriva något.
oh my. det är allid så här för mig allstå. en psykologisk spärr som värgrar släppa taget. ni ska bara se min "måste-lista", det är en måste lista över minimala, löjliga och vanliga grejer. som att ex skicka ett vykort till mammas kusin i slovenien. MEN DET GÅR SOM SAGT INTE. varje gång jag tänker på att jag måste göra det så svartnar det och jag måste göra något annat för att glömma det. eller ex om jag tänker att jag måste duscha så går det inte för att jag gör det till en sådan enorm process.
det låter kanske inte seriöst, men det är seriöst. jag måste nog skaffa lite hjälp.
Kommentarer
Postat av: amanda
det kanske inte är nån hjälp, men jag känner precis likadant!
Trackback
