Magzi - en baggas bekännelser

det är så konstigt att när man känner sig som mest opepp, när det är skit och allt sånt, så fungerar hjärnan som bäst. i alla fall min. när man är nere på botten, så är det ändå någon röst någonstans i huvudet som säger åt en att resa sig. jag slutar tänka och min hjärna tar överhanden och räddar mig ur koman. det är väl så för dom mesta.

men ibland blir det extra tydligt, och då vet jag att jag kan lita på mig själv och mitt omdöme.

ut i solen nu. det är en synd att sitta inomhus idag.