Magzi - en baggas bekännelser

måste börja med ett erkännande. det här är första gången jag verkligen har känt mig jätteensam en morgon.

sedan måste jag berömma mig själv. det här är första gången i min egen världshistoria som jag la mig så tidigt som jag gjorde. halv sju för att vara exakt (och inte på morgonen, utan kvällen). jag somnade sittandes två gånger och sedan fick det vara nog och jag la mig och tänkte väl mer att det skulle var en tupplur. klockan två på natten vaknade jag av att allt kändes obekvämt, bytte om till pyjamas och sen hade jag lite svårt för att sova, jag var pigg. och skrämd. hade drömt en massa grejer. bland annat att vi var i jajce och jag och irma sprang eftersom den där zigenartjejen sprang efter oss och skrek "nemam ni ja paaaaaaaraaaaa". öh. det var faktiskt skitläskigt, och allt var så himla knäppt.
sedan drömde jag också att jag vaknade i drömmen och utanför mitt fönster stod det människor som knackade på och jag fattade inget men var livrädd för att dom skulle ta sig in till mig. till slut lyckades jag somna igen och vaknade vid halv sex. nu är jag uppe och mitt öga ser misshandlat ut, konstigt svullen och jag är helt rynkig på ena sidan av ansiktet av kudden.

det är nog inte alltid positivt att gå och lägga sid tidigt. man drömmer så mycket.