föräldrarfällan
vissa misstag som ex mina föräldrar gör, önskar jag ibland hellre att jag gjorde än dom. det handlar inte om stora misstag, utan små enkla missar som kunde ha undvikts. nu ringde mamma och var jätte förväntansfull för vi skulle ses snart. grejen var den att hon hade kollat fel på tiden och bussen hon ska åka med åker inte förran 14 och hon trodde det var vid 12. så nu kommer hon förmodligen gå på stan med pappa, men liksom det handlar som sagt inte om stora saker. utan bara det att hon har ansträngt så så mycket (för det är sådan hon är som person) för att allt ska stämma perfekt, hon har säkert lagat mat till mig och gjort sig i ordning och dessutom kommit typ tjugo minuter tidigare bara för att vara på den säkra sidan. och så blir det fel. och då vill jag bara lipa för att jag hatar när något sådant händer min mamma.
eller den gången då mamma och pappa var på väg till paris i våras och skulle lämna av bilen hos mig, på den parkeringen vid gun&bertil. och pappa körde lite för fort bara för att dom skulle få vara hos mig en lite längre stund innan dom tog tåget till kastrup. och innan dom körde in i lund blev dom stoppade av polisen och pappa blev av med körkortet i två månader pga fortkörningen. så när dom anlände till mig var dom lite deppiga, speciellt pappa. och dom hade sett så framemot resan och paris och allt, och dom var fina och söta, och det kändes så jäkla surt att det hade hänt just då. usch då ville jag nästan gråta för att det hade hänt mina föräldrar och just den dagen liksom. allt ordnade sig till slut och jag snackade och tröstade pappa och dom hade det askul i paris.
ibland undrar jag om jag tycker för synd om mina föräldrar. så nu satt jag och kollade på kort och jag saknar dom så himla mycket och mamma är alltid så himla positiv och skrattar och det som hände nu var inget farligt eller så, men aaaaaah, varför kan det bara inte flyta på perfekt ibland när det verkligen gäller?
ja ja. fyfan. lipsillen mags. det är jag det.
det ska bli så jäkla kul att ha mamma här.
mamammamamamammamaaamamaama är bäst!
eller den gången då mamma och pappa var på väg till paris i våras och skulle lämna av bilen hos mig, på den parkeringen vid gun&bertil. och pappa körde lite för fort bara för att dom skulle få vara hos mig en lite längre stund innan dom tog tåget till kastrup. och innan dom körde in i lund blev dom stoppade av polisen och pappa blev av med körkortet i två månader pga fortkörningen. så när dom anlände till mig var dom lite deppiga, speciellt pappa. och dom hade sett så framemot resan och paris och allt, och dom var fina och söta, och det kändes så jäkla surt att det hade hänt just då. usch då ville jag nästan gråta för att det hade hänt mina föräldrar och just den dagen liksom. allt ordnade sig till slut och jag snackade och tröstade pappa och dom hade det askul i paris.
ibland undrar jag om jag tycker för synd om mina föräldrar. så nu satt jag och kollade på kort och jag saknar dom så himla mycket och mamma är alltid så himla positiv och skrattar och det som hände nu var inget farligt eller så, men aaaaaah, varför kan det bara inte flyta på perfekt ibland när det verkligen gäller?
ja ja. fyfan. lipsillen mags. det är jag det.
det ska bli så jäkla kul att ha mamma här.
mamammamamamammamaaamamaama är bäst!
Kommentarer
Postat av: Staffan
Hej kompis, hur gàr det?
Poljubac
Trackback
