Magzi - en baggas bekännelser

när min pappa inte har något bättre för sig brukar han telefonterra mig och lämna meddelanden på mitt iq-svar. så om jag vet att jag har ett missat samtal vet jag även att det är min kära far som har pratat in något.

idag lät det så här [ Hej Magda. Det er pappa som rinjer. Do svorar inte så jåg lämnar ett meddelande. Hoppas do blir snell och rinjer sen. heeej. ]

det är när pappa vill vara lite rolig som han pratar på svenska, och så lägger han till en sån överdrivet trevlig svensk talarröst. annars blir det bosniska, av förklarliga skäl. han tycker att han har integrerats tillräckligt in i det svenska samhället, att kunna svenska är inte allt. 

han har köpt hus och han har köpt bil, en helt ny dessutom. däremot inte för att flasha den (opelbilar är väl inget man flashar med precis) som många andra bosnier gör, utan av praktiska skäl; hans dotters väskor måste få plats i bagaget när det bär av till bosnien varje sommar.

pappa är dessutom ett stort fan av Uffe Lundell, Cornelis Vreeswijk och Bob Dylan. på kracklig engelska har han övat in Knockin' on heavens door. gitarren, den vet inte ens vad det innebär att vara dammig för pappa bär med den sig överallt och spelar i tid och otid.

det finns inte en enda bosnisk stad han inte har målat av, en efterkrigsgrej, och jag förstår honom. men det där med att enbart måla bosniska motiv har han släppt lite. nu blir det även svenska motiv, smålands skogar och skånes slätter, och det verkar gå hem i de svenska stugorna, för han säljer som aldrig förr.

dessutom är det varann-vecka-regeln som gäller hemma hos oss. varann vecka är det mamma som städar, lagar mat och allt annat och nästa är det pappa. han svär inte, han skrattar med och åt folk. han driver hela tiden med allt och alla, samtidigt som han är seriös och klok.

feminister har han fortfarande svårt för, men jag jobbar på det.

så man kan väl säga att han är integrerad men att prata felfri svenska kommer nog aldrig riktigt att toppa hans lista.