Magzi - en baggas bekännelser

jag måste bara berätta en sak när jag ändåså är på g. 

idag på mtv så var det ju som vanligt top 10 at 10 och det var akon och hans låtar. det här med att hålla isär en artist som artist och artist som privatperson är supersvårt, jag kan oftast inte tycka om någon artist/skådis om de har skitskumt privatliv, typ tompa cruise, han är en sådan typisk som jag på senare tid verkligen har börjat ogilla på grund av hans sekt/religion/whatever och på grund av att han hoppade i Opis soffa mitt i programmet. man ba, öhhh 40-års kris någon? ok så jag tycker inte om honom. jag kan inte heller tycka om michael jackson pga peddorykten hit och dit. det är äckligt, men musiken är bra, så här kan jag också hålla isär atist/privat och samma sak med akon. musiken är bra men jag typ småhatar akon.

jag skulle kunna skriva rätt mycket om varför jag hatar honom. det är nästan så att jag inte kan titta på honom när jag ser hans videos på tv. för rätt länge sen läste jag en intervju med honom på aftonbladet där han i princip sa att han hade en skitstor snopp, eller typ att han är känd för sin giant dick. GUUUUUUUUUD jag ville seriöst typ spy över dataskärmen!!! vilken normal människa säger något sådant i en intervju, som dessutom inte ens blivit tillfrågad om saken?? vilken?? akon naturligvis, och vad tror han nu? att han och hans snopp är guds gåva till kvinnorna?!?! gud, nu blir jag sådär upprörd igen typ, men allstå män som ska hävda sig på det här sättet är dom näst-mest avskydsvärda männen som bara snackar om sex och som ska skryta om sina fulingar. jag avlider på riktigt av förakt. och så ska han alltid ha sånna riktiga hor-videos där varenda tjej där är till för att tillfredsställa honom typ, dom åmar sig och han står där och jag spyr. så jag komemr att för alltid ha hans dick in my mind och jag kan liksom inte slå ut den bilden ur huvudet (tänk inte på det. tänk inte på det. tänk inte på deeeeeeeeet!!!!).

ok. det var det. jag hatar akon.

jag tänkte att jag skulle bli en av dessa för en dag åtminstone. så idag gick jag upp när min bror gick upp vid sju för att gå till skolan. det var SÅ psykiskt jobbigt, men jag hade tur med vädret i alla fall! det var ju soligt och frostigt. inget shorts-väder precis. jag tror inte att min kropp är van vid att göra sådana här drastiska saker, jag mådde illa belive it or not. när deno hade gått till skolan röjde jag undan all disk och stoppade in det smutsiga i maskinen, sedan dammsög jag, moppade golven och dammade av grejer. tänkte att medan jag ändå är i farten så kan jag städa toan också. jepp, så vid halv tio var allt färdigt. jaha ok vad gör man nu då typ, så jag ringde irma och snackade med henne i en timma (det ekade i hennes nya lya haha) och sedan hämtade jag posten också.
idag såg jag verkligen framemot att posten skulle komma för jag trodde att senos skiva skulle komma och att mina böcker skulle komma, men varken det ena eller det andra i brevlådan. bajs i helvete. nu har jag inget att läsa ÅÅÅÅÅH. det är så jävla mobbat att inte läsa böcker.

hursomhelst. inget att läsa, inget att göra, inget att röja undan. inget, liksom inget. i vanliga fall hade jag sagt faaaaaaaaan vad skönt och skrattat så rått åt alla som tvingas gå upp så tidigt medan jag fortfarande ligger i min varma säng och vaknar bara till då och då, bara för att liksom påminnas om att jag INTE måste göra det som alla andra gör. men nu har jag slappat i typ tre veckor och jag känner att jag antigen 1. sover bort hela dagen så att dagarna går snabbare, för det är ju omöjligt att gå upp tidigt och sedan sitta och stirra innan  klockan ens slagit 11 eller 2. skaffa mig ett jobb. jag tror att det lutar åt alt 2 även om ettan är lockande.

så ja, klockan är snart två, kylie på mtv, fint väder ute, kanske en promenad skulle sitta fint?

något av det första min pappa sa idag, när han kom från jobbet och hade spanat in maten i köket var "är det inga grönsaker till det här?" och sedan mumlade han nått om ingen soja, ingen sås, torrt blbla. jag hade fetinglust att skrika åt honom från badrummet, men det hade känts lite fel eftersom man inte skriker åt sin pappa. men mest knep jag igen eftersom jag inte vill förstöra den lugna och harmoniska stämningen jag hade byggt upp i badrummet, ljusen, bubblet, boken, you name it. det var liksom inte värt att ligga sur där bland alla bubblor i karet och läsa bitterfittan alldeles upprörd över så simpla grejer som mina torra nudlar. 

fast sen tänkte jag ba laga din egen mat, men gnäll inte på min. så länge som jag knåpar ihop nått så var tacksam för det händer väldigt sällan att jag ens gör det. det är så himla typiskt att gnälla över min mat, jag som knappt lagar mat och när jag väl lagar så är det det minst komplicerade sakerna jag gör, som idag nudlar med kyckling.
nu är min pappa långt ifrån mansgris, men det är klart han är mansgris jämfört med mamma ex. alla män är ju mansgrisar, det behöver jag inte ens skriva ut, alla vi vet ju att det är så. ta det här tillexempel med matlagning, när pappa tillagar något, det blir ju alltid gott, men det är som att vi typ inte får säga fan vad äckligt, för han har ändå ansträngt sig. allstå, en man ANSTRÄNGER sig i köket och då ska man inte klanka ner på honom, medan en kvinna förväntas kunna allt sånt, så man har då rätt att klaga på maten bara för att man inte tycker att hon har ansträngt sig tillräckligt. fattar ni eller?? jag kännner mig riktigt förnuftig här men det är kanske inte lika självkart för alla.

så för att komma till slutsatsen: lever vi inte efter lika villkor här i huset? man och kvinna jämsides och jämlikt eller något? jag ansträngde mig som en tönt i köket idag och gick upp lite tidigare (12) för att fixa krubbet. ska jag inte belönas som en man belönas när han uträttar exakt samma sak??

ja, det var väl det jag funderade över när jag låg och skavlpade i de små vågorna i badkaret.

jag vet inte vad jag gjorde mitt i natten men jag vaknade i alla fall med en fetingbula vid typ örat. det gör så ont så att jag knappt kan peta mig i håret längre. jobbigt värre.

idag är det en så enormt omotiverande dag så att jag dör. jag har iofs lagat middag idag men inget annat förutom det. laddat ner juno för den ska jag se ikväll, men det är så tråkigt så att jag funderar på att börja tjacka lyckopiller för att få upp min glad-kurva, men jag tror att det är humörsväningar som gör mig självmordsbenägen/jag-älskar-hela-världen 24/7 i några dagar till. bajs i helvete.

nu ska jag gå och dränka mig i badkaret, ta ett bad med andra ord, bubbelbad också för att vara lite Engla-vardagslyxiga. gud så jävla härligt. jag dör av happiness typ.

jag hade en riktigt tråkig dröm.

jag drömde att jag gick till en tatuerare och sa att jag ville ha en tatuering runt halsen, typ som ett brett halsband som gick strax nedanför halsen och runt den. tjejen som tauterade frågade mig om jag hade funderat på något motiv och jag sa nej, men du kan tatuera in vad du vill. medan hon tatuerade funderade jag på vad det skulle bli och där någonstans glömde jag smärtan av nålen. när hon var färdig tyckte jag att tatueringen var skitcool för jag hade på mig en tubtop så det blev snyggt till, då haha. jag tittade ner på tatueringen och såg att hon hade tatuerat in 1986 med stora siffror och det var bra, jag tänkte typ ingen har ju något sådant här.

sedan var jag hemma och tittade mig in i spegeln och då såg det ut som att hon hade tatuerat in 1987 istället, så blev jag lite sur för jag visste ju att jag hade sagt 1986 till henne. så fick jag lite panik över det och funderade på hur jag skulle förklara min tatuering eftersom jag inte riktigt kunde stå för den så kände jag ba fan vad jobbigt, jag hatar när jag inte har förklaringar till saker. så drog jag på mig en turkos thirt och då stack den asfula tatueringen upp.

så ringde mamma och jag vaknade och var så glad över att jag inte hade tatuerat mig så fult. hehe.

jag grävde lite i mina lådor idag och hittade mina gamla tidningsurklipp, som mamma hade klippt ut of course, från den tiden då jag var krönikör på finnveden.nu. jag var fast skrivande krönikor från och med 03 till och med 05 har jag för mig. hursomhelst här är två inscannade krönikor jag har skrivit och jag vet inte ritkigt längre vad jag tycker haha, jag står för alla krönikor jag har skrivit men många av dem har en viss naivitet över sig vilket jag iofs även skrev i min avslutningskrönika; "Det kommer att bli så himla trevligt att läsa mina krönikor om ett par år och verkligen inse att jag var oerhört naiv, och inte alls lika insiktsfull som jag känner mig nu". jaha,  vad bra att jag har en viss självdistans he he.

okej, här är en från typ feb 2005, allstå tre år sen! hahaha kolla in värsta seriösa posen! 
 
ja det är lite grumlig inscanning. och här är en till från vintern 04 har jag för mig.

ja det var det. nu ska jag gå och snarka hela natten lång.

blögg igen dårå.
i fredags var vi uppe med tuppen igen typ. vaknade omänskligt tidigt för att vara jag, vid nio. vi käkade frulle och sedan stack vi ner till stan för att hitta en herkoutfit för kvällen. det var dösvårt. jag hade även klipptid hos disa, som är den mest komptententa frisörska jag har stött på, så det var kul att träffa henne igen. söt, snäll och klok.

efter klippningen stack vi och käkade på mondo, och omg men tanten var riktigt trevlig och bjöd på ett leende till och med. det händer inte ofta men det är värt att gå dit för en mondomacka eftersom den slår alla andra mackor. vi gick på stan en lång stund men träffade ingen vi kände igen. böring.

jag hann ju med ett par liveblögginlägg från vår lilla förfest för två och vi kan väl säga att vi hade det kul haha. sedan trippade vi iväg till bussen och fick trippa tillbaka till korren igen eftersom jag hade glömt mitt leg (OBS!!! no more pass, jag uppgraderade till leg istället) och till sist var vi utanför herkan. näääjs. inne på herk mötte vi PO, emil och hans killpolare så vi hängde mest med dom. musiken var en besvikelse, ny dj som sabbade varenda låt, ok för att han vill ha kul och mixa sönder skiten, men han kan väl se till att göra ett bra jobb och mixa så dåligt som han gör kan han göra på fritiden, tack. varken brorsan eller tunnisen jobbade och det var ju också lite tråkigt, hade sett framemot att hälsa på the tunnis.
en sak som hände på dansgolvet och som förvånade mig över hur konstigt funtade vissa människor är, jag och nicole står och dansar på dansgolvet och plötsligt kommer det fram en liten iraniebrud fram till oss och undrar på tyken blatteskånska varför vi stirrar på henne. både jag och nicole stod som frågetecken och tittade först på varandra liksom för försäkra oss om att det var på riktigt och sedan tittade vi ner förvånat på henne, hon var typ femtio cm hög, och vet inte riktigt vad vi ska säga. skojar hon eller är hon seriös. hon bara upprepar surt sin fråga och jag tror att det var jag som frågade om hon var seriös och nicole sa att vi inte glor på henne utan på omgivningen. herregud hon var inte ens i ögonhöjd för oss och jag är fan inte den som orkar titta ner om jag inte måste och så går hon och påstår att vi tittar på henne. suck, allstå vissa människor behöver allvarligt talat komma ner på jorden och känna jorden mellan tårna typ. jag tror inte att hon riktigt fick den reaktion hon ville ha ifrån oss, snacka om att känna sig dum och tro för mycket om sig själv så hon trippade tillbaka till sin plats på dansgovlet. kort därefter kom hon tillbaka och bara började shakea sin ass framför mig och nicole och än en gång stod jag och nicole förvånade och bara stirrade på henne oförstående. det måste vara ett skämt tänkte jag och så vänder hon sig till mig och säger du, jag ser att du stirrar på mig och gör så här, och så slickar hon sig om munnen när hon har sagt det. HAHAHA. allstå hahaha, jag visste ännu inte om hon var seriös så jag skrattade till lite och hon sa nått mer och sedan gick hon. trevlig brud måste jag säga. hon gav sig klart på fel människor eftersom  jag och nicole är dom fredligaste på the dancefloor, visst spanar vi på människor, men vem gör inte det, saken var bara den att vi den här gången misstog sig den lilla bruden rejält eftersom varken jag eller nicole ens hade skänkt henne ett ögonblick förran hon stod där framför oss.
ja det var om det.

vi träffade även på alan och sahand, och sahand var mindre än vad jag mindes honom. och en fest är väl ingen fest förran man får champagne i håret som nicole så fint sa, och det det vi fick. mot slutet tjöt brandlarmet och kort därefter stack vi hemmåt.

och snackade fram till halv sex, däckade och vaknade vid 12.
världens sötaste bebis som hänger på Tiger.

emil, bönis, jag och lillis

även PO var med.


innan utgång, bönis är söt!

ni som hänger med vet att jag har varit i lund och ni som inte gör det så kan jag nämna att jag har varit i lund. tre snaaaaajsiga dagar som får mig att redan nu längta till tillbaka till lund och studentlivet.

i torsdags gjorde vi tentan, den natten hade vi sovit tre timmar och sedan gick vi upp, döda som aldrig förr. den dagen var vi även på SOL (KJOL som Näsan skulle säga)och det var en trevlig känsla man fick när man gick runt där, dock så blir jag alltid lite illamående när jag ser alla ekonomibrats i sina välstrukna skjortor och prydliga jumprar med ralph lauren loggan tryckt på vänstra bröstfickan och den slickiga lillgamla frissan. yuk. har inte brats en tendens att se jäkligt lillgamla ut? typ lite småfula. det är sådana man skrattar mest åt när man bläddrar i skolkatalogen tjugo år senare och som man samtidigt konstaterar att de ser nästan yngre ut nu än då, nähe blixten haha. det är så uppenbart att vi lever i ett klassamhälle oavsett om folk menar att det inte är så, och gör vi inte det så är det alldeles uppenbart att det finns en grupp av människor som försöker att klä upp sig till en viss klasstillhörighet.

senare åkte vi till nova lund och gick runt och spanade efter invandrargäng, ett för mig och nicole väldigt positivt ord för då får vi ta del av mörka snubbs. "invandrargäng" är således inte ett ord med enbart negativa konnotationer. besvikna över shoppingen (men jag hittade ett par heta pumps) åkte vi buss hem, fixade oss och sedan hämtade micke upp oss och vi åkte till herkan för en kvällsjuice. frankan syntes inte till och det var nån ny barre, charmig som tusan, som vi aldrig förr hade sett. pluspoäng för utseendet. vi satt där någon timme och snackade om allt möjligt. micke hade inte ändrats något och det var najs att träffa honom, sist var nån gång i början av sommaren, när han skjutsade oss till flygplatsen säger han. en anmärkningsvärd grej var att Koftan var kvällens DJ, men han var inte det i fredags (BU). efter att vi hade suttit där till elva skulle vi sticka till göteborgs (nation) klubb som ligger i Sargassos gamla lokaler. gött att sargasso är nere det var bara en massa white-trash människor som hängde där. brudar med mega urringning a la 2002 och sönderblekt hår och söndernoppade öronbryn. snubbarna var inte mycket bättre, snusande och fulla bönder. undrar bara var dom hänger nu (inte på herkan iaf HAHA)?

ett fett konstaterande: jag hatar fulla och odrägliga snubbar av hela mitt hjärta, av hela min kropp och hela min hjärna. det är helt sjukt hur mycket jag hat jag hyser för den här typen av människor (brudar förekommer också, men ytterst sällan). HATAAAAA OCH DÖÖÖÖÖÖÖÖ. känner redan nu att jag blir svettig av hat bara jag tänker på hur jävla fula och elaka alla är som står i olika köer, som i torsdags när vi fick stå i kö till Kålles i femtio minuter innan vi gick ut ut kön. under dessa femtio minuter hann jag få hundrafemtio armbågar i midjan (av småbrudar och dvärgsnubbar) och fejjan (megalånga snubbs), bli nertrampad på fötterna tusen gånger typ, inträng i det där kravallstaketet alltför många gånger, stackars tarmar, och tusen flåsandes människor in my fejja. alla trycks, trängs och hade de kunnat så hade dom klättrat upp i huvudet på mig. både jag och nicole var irriterade på alla dessa fulla människor give me the k-pist nu typ. från att ha stått till nästan ingången knuffades vi alltid tillbaka in i kön av alla idioter. hoppas dom fick valuta för sin fula fjortisfylla och var bakis dagen efter så att dom ville dö.
vi gick hem.

och snackade till fyra igen.


jag släpade upp en väska från nicoles förråd, den som inte fick hänga med till malta. dock hade den lås på som jag inte hade nyckel till, men en snubbe från korren knipsade upp låset och det var typ som julafton som nicole uttryckte det.

utanför SOOOOL! jeeeeah. här vill jag hänga i höst igen.

käkade på Mikai. thaaaaaaimat is the thäääng.

nicoles ben och mina fötter på bild, dom där bruna pumpsen köpte jag. heettt om jag får säga det själv.

micke på herkan, värsta seriösa minen.

bönis och jag forever

vad säger prästen när han svarar i telefon?
- Herregud är det du?

HAHAH. det är den enda roliga historien jag kan, men nicole skrattade inte ens.

jag är såååååååååå trött, däckade på soffan när nicole duschade. ikväll är det herkan som gäller.

nu ska vi fixa oss och sen kommer micke i sin stylebil (haha) och hämtar oss, så bär det av till heeeeeeeeerkan.

jag måste bara nämna en grej innan jag börjar blogga om dagen. eller tvp grejer; ena har blivit nerskriven innan och det är att jag har SÅ svårt för nicoles tangentbord på henns laptop, den är mini och fingrarna står och gnider sig mot varandra medan man skriver. det tar en minut att skriva en mening och jag känner mig lika smidig som min pappa när han ska försöka sig på att skriva ett mail.

den andra saken är att nicole har gått ner till emelie för att hämta sin kamerasladd, så det blir kanske några bilder som kan läggas upp på bloggen. min kamera är fortfarande död och kameran på mobilen är sugig, den fokuserar i flera sekunder innan den trycker av och då är det redan för sent, inga kodak-moments med andra ord, men nicoles mobil duger fin-fint.

det tredje är att nicole istället för att säga Gunnesbo, som det så fint heter (det som står på buss nummer 4), säger gunnesbro. jag lovar att hon tror att det är typ nån Gun och hennes bro som området är uppkallat efter, men det är fel. en annan anmärkningsvärd grej är att hon och jag pratade om andrahandsbokhandeln och hon snackade på om nån snubbe som hade kommit in och pratat om scener ur Skilling-gänget. SKILLING!!! jag dör haha. saken var den att jag inte heller riktigt kunde komma på vad dom hette, men skilling-gänget lät bara fel, till slut kom vi på att dom hette Killing-gänget, men vi har inte en aning om hur det uttalas. Killing som i kille eller killing som i kjol?

update på datafronten, jag vet att det finns några som är intresserade (PO är du med?):

vi ska köpa ny data.

HAHAHAHHA. jag avlider. det är rätt strongt att förstöra datan, men jag har FÖRSÖKT på alla sätt och vis att fixa den, jag har slitit som ett djur typ. hursomhelst, pappa verkar inte så jättesur. det är ju inte precis så heller att vi torkar häcken med cash men någon måtta får det väl vara, så ja...

haha, det är ju tur att jag har snälla föräldrar annars hade jag fått stryk, men pappsen och jag är tighta som oskulder brukar vara så det fixar sig, han förstår mig, med tanke på att mina nerver dog i samband med senaste kraschen. fast jag ska försöka lite till. ser hellre till att han slänger cash på mig än på en data.

och nu är klockan halv sex. eeeeeeeeeh say what, när fasen blev den det?? lite chockad är jag nog. ska "försöka" sätta igång med mitt tentaplugg nu och sedan kanske färga håret om jag pallar.

jag var så himla bloggsugen igår, men när jag känner för att blogga, sådär sent, så funkar inte bloggen. det gick inte att komma in hela natten. böööring.

jag har blivit en schlagernörd, det är intressant att spana på alla deltagare, lyssna på låtarna och kommentera outfitsen. och en sak är säker och det är att jag verkligen inte skulle skämmas om sverige skickade iväg dom där två rödingarna, som vann igår, till eurovisionfinalen. dom var ju såååå bra, påminde skitmycket om Mika, rösterna allstå, inget annat. men det mest härliga var när man carolas småbesvikna min när luuk sa att hon hade kommit med i andra omgången. HAHA. stackare, kanske dags att komma ner på jorden nu?

en annan sak som jag funderade över är svenskarnas, eller kanske inte svenskarnas för det är inte alla, men säg typ SVT och christer björkman, dom är så angelägna om att få vinna skiten att de gör i princip nästan vad som helst. jag vet inte om man ska kalla deras val av låtar för smarta eller inte, men man kan lugnt säga att de är medvetna val dem gör. hade inte finalen ägt rum i belgrad, serbien, så hade aldrig mickey (mirza) huskic gått vidare, inte för att låten eventuellt är dålig utan för att han sjunger den på bosniska. när det var snack om att han skulle framföra låten på både engelska och bosniska blandade sig ledningen in i det hela och rådde honom att bara satsa på bosniska. med det skulle han lättare vinna balkan-rösterna, menade man.

ett andra medvetet val var Andra Generationen. seriöst? låten är rolig, men eurvisionlåt? knappast. hade låten handlat om något annat än kebab och sljivovica hade det varit kanske lite bättre, med andra ord; Andra Generationen hade ALDRIG kommit med i delfinalerna om det inte hade varit så att finalen inte hade ägt rumt i belgrad. makedonien, även det ett balkanland, och bara det faktum att de sjunger om något så välbekant som sljivovica så hade de håvat in rösterna från makedoniens grannländer också, samt från makedonien.

ett tredje, kanske mer låååångsökt val, men ändå inte, måste vara den ryska bruden the nicole som sjöng låten razborka. ingen har väl undgått att serbien är megatjenis med ryssland, så varför inte slå två flugor i en smäll och få röster från både serberna och ryssarna. smaaaart. att låten var den dåligaste av alla bidrag behöver jag inte ens skriva ner.

så för att knyta samman säcken och hela skiten, ÄR inte björkman jävligt smart? slug också för den delen. klart som fasen att han ser vinnarpotential i låtar och artister som i vanliga fall aldrig hade kommit med, han ser också euro-tecken lite överallt och därför väljer han medvetet de låtar som kan klara sig snäppet bättre i belgrad än christer sjögren.
så länge det gynnar sverige och björkman så...

jag tycker att det är rätt uppenbart att natascha vid sexton års ålder drömde om tuttar, stureplanslivet och ett framtidsjobb för playboy, istället för att sitta i skolbänken och läsa Svenska A som de flesta andra gymnasieettor. hade sverige infört språktest för asylsökande nu så hade inte natacha klarat testet så som det ser ut idag (om hon av någon anledning hade flyttat till hefs mansion, bojkottat sitt svenska medborgarskap och sedan flyttat tillbaka till sverige). och SFI är väl inte något för natacha antar jag?

det här med att dömma folk efter utseende, folk som man dessutom inte känner, är inte helt my thäääääng (så jävla najs att säga det), fast det händer, men mest dömmer jag folk efter hur de beter sig och är allmänt, rent så där personlighetsmässigt. så jag antar väl att jag har rätt att dömma natacha för hennes stavning med tanke på att jag läser hennes blogg dagligen, varför vet jag inte eftersom den inte ger mig något, men det är ett intressant tidsfördriv.

bröst. det var bröst jag skulle skriva om. jag har alltid varit anti-plastikoperationer, och det är ju lätt att vara det som het och slät femtonåring i sin efter-pubertala kropp, men ju äldre man blir desto lättare hittar man brister. tacka media för alla brister vi ser på våra kroppar. aaaaaanyways, många mår ju uppenbarligen rätt dåligt för att de har små tits, sneda näsor, utstående öron och you name it, och mår man piss för sånt här så är det väl rätt najs och man kan hosta upp pengar för en lite korrigering. DVS så länge man gör det för att man själv inte pallar av att se sig själv i spegeln, men gör man det som i ex natachas fall, i syfte att tjäna pengar på sin kropp så är jag fortfarande jäkligt anti-plastikoperationer. när man opererar sig enbart för att ens kropp ska duga som tillfredsställningsmaterial i tidningsformat åt tusentals snubbar så är det lite skevt, men gör man det för att orka tillfredsställa sig själv så kör på.

nä men ärligt, jag tycker att natacha ska ebaya sina sillisar (om hon nu ens tar ut dem), sälja dem dyrt och använda pengarna till en språkstavningskurs, så får hon lite valuta för dem också, för så vitt jag vet så har hon inte hamnat på playboycovern än.

jag tror att mina nerver avled precis. de begick kollektivt självmord. jag är inte ens frustrerad längre, bara modlös typ, önskar verkligen, VERKLIGEN, att jag hade cash så att jag bara kunde köpa en ny jäkla data istället för att utsätta mig för detta helvetesplågeri.

jag har lyckats formatera om skiten fyra gånger, och varenda gång däckar datan efter att den har laddat ner dom där windows updatesen. den startas om men när den ska sätta igång igen så stirrar den där fula svarta skärmen tillbaka på mig, IGEN.

hur fasen ska man veta vilken update man inte ska installera när den laddar ner 61 st och de flesta är säkerhetsuppdateringar?                                                                                            

och min spacetangent är handikappad, den vill inte alltid göra mellanrum mellan ord, det är nån sån lite fjäder under tangenten som krånglar antar jag.

döööööööööööööööööö.

eh. hur ska jag formulera mig för att ni ska få en så korrekt bild av sitationen som möjligt...saken är den att jag och annika har börjat gymma! haha. ja, under kan ske, men ännu bättre vore det om vi också tränade istället för att förpesta det lilla andningsutrymmet vi vistas i med all skitsnack.

kycklingaryds gym är typ en löpmaskin i ett nötskal, bokstvaligt typ. ett litet rum med ett antal maskiner som rosslar alltför mycket, annika lovade att ta med sig oljan nästa gång så att vi kunde smörja de tröga sakerna. eftersom det är så litet så får man bara vara sex personer åt gången högst, skrattretande för er gymnördar som förser alla maskiner med svett, i know, jag tycker också att det är lite småtragiskt. men så slipper vi också alla skitheta brudar som egentligen inte ens behöver träna och alla snyggsnubbar som man inte kan ta ögonen ifrån om man ens så ville, dessutom slipper vi också alla muskelberg som parkerar sig vid en maskin och vägrar att släppa taget om den.

de två gånger vi har hängt där har det bara varit annika och jag, och det är ju skönt, det blir mycket mer avslappnat så, även om det innebär att vi säkerligen tränar mindre än vad vi hade gjort om det hade varit några sisådär fyra pers extra. men så vill jag ju också bara styla mig för annika och inte någon annan.
idag stånkade vi lite extra, det blev till och med en och en annan svettrand mellan titsen, så det betyder väl att vi är på god väg till att bli lite snyggare än vad vi redan är.

ge er aldrig på annika, hon tar fem kg i bröst/armmuskel maskinen.

annika var så hurtig så hon råkade smälla till rodden så att batterierna flög ut den där lilla grejen. HAHA.

man hittar så mycket skit och så många roliga bilder. mottagna filer är en guldgruva, alltför många wackopictures.

medan jag var på jakt efter en sådan återställningsskiva, så hittade jag en annan skiva från 2004 typ som inte har med återställningt att göra, men jag kan väl ändå passa på att berätta att på den skivan ligger det en amatörfilm. inte av porrsorten, utan en som jag, mands och daniel spelade in när vi gick i tvåan på gymnasiet. i filmen spelar jag en elak kurator och daniel spelar ett extremfall typ. hela filmen går ut på vår konversation och det är bara jag som snackar.

vi hade det riktigt roligt under inspelningen och allt kördes på improvisation, palla att skriva manus, det blir roligast så. själv förstår jag inte riktigt att jag lyckas hålla mig så allvarlig, men någon gång under den korta filmsnutten säger jag något i stil med "och du är ju ett så kallat PSYKFALL", som följs av ett MEGAGARV som är rätt så oplanerad. ja herregud, jag skulle nog inte passa som en hjärnskynklare eller liknande.

jag hittade återställningsskivan också efter lite grävande bland dammiga cdskivor och annat krafs. dessutom så har jag lyckats med det så möjliga, jag hade börjat formatera hemdatorn (en stationär sådan) och någonstans där mitt i fastnade jag i soffan och när jag var tillbaka så var datan avstängd och man kunde inte göra så mycket mer än att stirra på en svart skärm som stirrade lika tomt tillbaka på mig. ja det var det. kanske lyckas jag snärja någon datatönt eller så tar jag tag i saken med egna händer.

mands spelar en elak elev

jag ser så innocent ut, så ung, så frisk och långhårig haha. mittbena var the thäääng.

gud vad seg bloggen är. det går inte ens att blogga properly utan att det hackar sig.

igår satt jag hur länge som helst hos annika i mina jeans med bootcut från nian. dom satt åt som fasen men jag tänkte att det var läge att prova kläder man inte har haft på sig på en evighet. hos pannika var det riktigt nääjs. vi babblade väl på om allt och smed lite planer för vad vi skulle göra den här terminen. kort och gott, jag slutar väl aldrig att chocka henne. nä, jag och min lilla pannika har rätt mkt gemensamt, dock inte kattkärleken.
syftet med vårt möte var delvis också att jag skulle träffa hennes katt greta. jag har aldrig sett en mer hårigare katt, lurvig, svart och kaxig. annika tvingade mig till att hälsa på kattskrället, men sen när jag hade hälsat så började jag tycka att hon ändå var en okej katt. rätt söt också, en lagom tyken brud. när jag sedan föreslog att greta skulle paras ihop med the cat så var annika jäkligt tveksam och menade att hennes katt var alldeles för fin för en utomhuskatt. jag ska se vad jag kan göra.


annika med sin lurvboll

den här bruttan särar på benen alldeles för lätt, så fort jag började klappa henne var det kört

hon försökte smita men jag höll fast henne

jahapp, så här sitter jag på min vanliga dataplats i vardagsrummet, det är bara här som jag får in trådlöst. idag sov jag till halv fem. allstå, vad tror ni? är jag deppig? irma sa att jag kanske var det. jag är i alla fall inte medveten om det, men det känns ju lite lustigt att jag bara vill sova, framåt kvällen vill jag dock vara uppe och tjöta.

på tal om att tjöta, nu sitter farmor här och tjötar. hon tvingar oss att översätta ett par meningar från Glaomour för henne. hon lyckas i varje fall engagera min bror och han anstränger ju sig, vi andra är inte intresserade men lägger in en och en annan kommentar för att visa att vi ändå lyssnar på henne.

jaha och nu är klockan redan halv nio. haha. hur gick det till? nä, jag har ju egentligen rätt mycket att göra men det blir inte riktigt av. jag är fortfarande i min lilla malta-sörjande period. bajs.
nu ska jag ta tag i mina naglar och fixa dom.

maltas näst-snyggste kille, benji, ändrade sin status på facebook och went from being "in a relationship" to "single." kanske dags att åka tillbaka nu?

pannika beskriver sitt nytillskott, sin katt Greta.

Annika säger:inte naporna som katter brukar vara..hoppar inte upppå bord och över allt, tigger inte mat när man äter.. hon chillar mycket, påminner om dig HAHAHHA

hela dagen har varit en evig avskedsdag typ. Min sista dag som bytis idag, känns lite skumt, jag vill inte att det ska vara över än, inte nu när jag har kommit in i allt. Alla var så söta idag i skolan och önskade mig lycka till och jag överreagerar säkert eftersom jag känner mig sådär lite känslosam typ haha. jag satt en rätt lång stund med avril och jon idag, och sen med danilo i datasalen, och efter det mötte jag upp gamling-joe som var så himla söt. Det betyder så mycket när någon säger att det var jätteroligt att träffa en, även om den personen kanske inte menar det, men ja ja, han önskade mig i alla fall även lycka till och plockade upp modemet som han återlämnade i Birkirkara. Jag hängde inte med eftersom jag inte var färdig med assignmenten, och då sa han på fullaste allvar typ men varför hörde du inte av dig tidigare, jag kunde har hjälpt dig. Ok inte för att jag skulle sitta med gamling-joe och skriva på min assignment, men han är så oerhört hjälpsam. När det krisade sig en gång med gasen hemma i vår lägenhet så sa han direkt att han skulle försöka hjälpa oss, och redan nästa dag hade han lyckats hitta en gascylinder som han hade köpt av en vän. Jag vet inte om det beror på att han själv har barn i vår ålder och därför känner han väl något slags "ansvar" över oss. Ok det var lite om joe.

Jag stack sedan hem och hann knappt äta upp min macka (middag haha) förrän det ringde på dörren och hyresvärden Joe, candy, darren och en annan dude kom. Efter gårdagens lilla incident då jag var rätt pissed, var darren trevlig och bad om ursäkt för att han hade släpat den där duden för att kolla på vår lägenhet så här sent. Ursäkt accepted. Stämningen var dock lite krystad när alla hade gått in i lägenheten och jag och candy stod själva och kallsnackade om skolan haha. så sa hon hela tiden your country, typ are u going to study when u get back to your country?, och it must be cold in your country now. Haha, jag kände nästan för att fråga henne vilket land hon menade, hon hade inte kunnat svara, nollkoll på läget har hon, tacka vet jag Joe som engagerade sig totalt vad det än gällde. Det slog mig även hur nästan skrynkelfri hy hon har i fejjan, jag har aldrig egentligen funderat över hur gammal hon kan vara, men jag antog typ över femtio i alla fall, men hon har för fin hy för den åldern. Jag tror alltid att folk är äldre än vad dom är.

Hursomhelst, Joe kom in sedan i vardagsrummet, medan de två andra snubbarna rörde sig runt i köket. Och joe är också så söt, han ville bjuda på kaffe, typ att vi skulle ha en avskedsfika haha. han tjatade lite men jag hade inte tid och dessutom så sa candida något på maltesiska och sedan började de småtjafsa typ. Hon sa väl säkert men joe, kan du sluta bjuda in flickan på allt möjligt, nu gör vi oss av med henne, inget kaffe. När hela gänget skulle gå efter typ tjugo minuter så skulle vi då ta farväl om man säger så haha. darren räckte fram handen och önskade mig lycka till blabla och snackade på om hur trevliga vi hade varit och sedan blev det så konstigt för jag tror att han sträckte sig fram för att kindpussas, men det kanske han inte gjorde, så då sträckte jag mig också fram och så blev det sån lite awkvard situation, det hade varit lika konstigt att kindpussas med typ någon kassörska på supermarketen, en person jag träffar ofta men bara i sådana självklara sammanhang,doesnt make any sense, skitsamma.

Så kramade jag joe och pussade honom på kinden och då var jag tvungen att göra detsamma med candy också. Jag klämde hennes hand ordentligt och smällde av två kindpussar på hennes kalla och skrynkelfria kinder.

Och nu är jag precis hemkommen efter en så himla trevlig och rolig oprostajna-fika med sanjo och jocke. TACK snubbar, jag hade så kul med er. Vi snackade om så mycket och kom väl fram till en del vettiga grejer. Sanjin skulle börja läsa, jocke skulle börja äta och jag skulle komma ner och jobba som hemhjälp och bo gratis haha. det kändes verkligen skumt att sedan säga hejdå till dom, det var nästan lite sorgligt. jag tycker det känns jättekonstigt att jag inte ska träffa dom  på länge, egentligen känslan överhuvudtaget, att man ska lämna människor man tycker om bakom sig.

Så många människor jag har haft chansen att träffa, så många från olika platser från hela världen och alla har sin historia att berätta. Historier som skiljer sig så mycket ifrån ens egna. Så mycket som jag har fått uppleva, så mycket som jag har fått se och lära mig. Jag är så glad över att jag alltid tror på mig själv och över tron och rösten jag har inom mig som alltid peppar mig även i de jobbigaste stunder. Jag är så jäkla glad över att jag stolt kan säga att jag har klarat det!

Du är bääääääst määääägs, i love you. Ego kanske, men ingen kan älska mig mer än vad jag älskar mig själv hahaha.

Klockan är snart tolv, jag ska packa, duscha och sussa.

Imorgon, abd, på skavsta kommer min hjälte, min tajko, att vänta på mig.

Nästsista frullen på balkongen idag, jag börjar märka att strykbrädan är lite böjd nu haha. jäkla vad det var svettigt att sitta ute, hela mitt fejs var helt glansigt av alla svettdroppar typ.

Det har varit en skitskum dag. Det började igår natt då jag inte kunde somna pga hostan, när jag väl somnade så vaknade jag hundra gånger om, vid fem på morgonen gick jag upp och värmde mjölk, sedan somnade jag om och vaknade vid tio, när det var tänkt att jag skulle upp vid åtta. Redan där hade jag missat gyllene timmar då jag skulle ha avslutat min assignment. Det här med att göra grejen i absolut sista sekunden är verkligen min grej. Efter att ha degat på balkongen småstädade jag lite snabbt och kort därefter började det rassla vid utedörren, så jag bara jaaha...? Är det någon som försöker komma in typ, blev lite nojjig, och jag står där i vardagsrummet i mina fulingtights och ser ut som en korv när Candida (Joes fru, hyresvärdinnan) öppnar dörren och vid hennes sida står en kvinna med en bebis i famnen och Darren bakom dem. eeeeeeh jaha, välkomman in hörrni. Fast det sa jag inte, istället sa jag va fan e det här för sätt att komma, this is unacceptable! Candida hade en lägenhetsvisning på g och trodde att både jag och nicole hade åkt i söndags. Så står jag där överumplad och skitsur, hon hade trott att lägenheten hade stått tom. MY GOD. Jag hatar candy, hon är en sån bitch och hon har världens slappaste handslag, känns som att klämma på en död fisk. Så säger hon oh im sorry, i didnt know u were still here blabla, can we come in? JAHA, pratar du ens med joe din man eller?!! ja ja kom in för all del medan jag står här svettig som en fis, ok för att darren inte är en riktig heting, men han behöver ju inte se mitt ofräschaste jag precis. Det var SÅ (håller upp tummen och pekfingret) nära att jag bara sa no candy, you can not come in, men så såg jag hur darren och kvinnan tittade på mig, och jag tittade på bebisen och kunde verkligen INTE säga nej, det hade varit så elakt. Så gick dom in och candy ursäktade sig och sa att hon verkligen hatar att det här hände, yeeeah right jag tror dig verkligen. Not.

Nåja, ringde sedan GO Internet för att fråga om någon kunde komma och hämta upp låne-modemet, men de gjorde inte sådant sa det. Jag ringde tre gånger till tre olika telefonister och alla var tjejer. Jag hade otur. Så imorgon ska jag till Birkirkara med..........Gamling Joe. HAHA. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att jag skulle bli så tjenis med honom, jag störde mig skitmycket på honom ifrån början i höstas. Idag när jag träffade honom i skolan så "beklagade" jag mig lite över situationen och han erbjöd sig skjutsa mig dit. YES. Bra joe. Det är sådant jag vill höra. Senare idag så messade han mig och jag översätter "Hej sötnos, hur går det med assignmenten?". Jag vet att han inte menar något med det så SÅ, men jaha. Så jag messade tillbaka ett rätt "kallt" meddelande typ "när skjutsar du mig imorrn biatch?" och tackade honom, och jag får tillbaka ett "jag gör allt för dig my sweet friend". Hoppas han inte förväntar sig något i gengäld nu, han har trots allt ena foten i graven typ. Ja, det här med maltesers allstå, en evig gåta.

På tal om internet så drömde jag om router-snubben, att vi var ihop eller något. Han är så het. Han är verkligen het. Han har så charmiga ansiktsdrag, när han ler så får han sånna kis-ögon. Åh, routersnubben kommer jag nog sakna mest att titta på.

Så gick jag vidare till Desktop-datasalen och vid sitt lilla skrivbord satt fjollan andrew och sörplade kaffe. Han hade klippt sig. Han är också en sån ytterst irriterande typ av människa som är trevlig mot dig när det går dåligt för dig, typ hånar en när man gör fel fast på ett trevligt "jag vet bäst" sätt. Idag kunde jag inte riktigt hitta usbhålet för att koppla in mp3spelaren så frågade jag honom och han kom och hjälpte mig, typ här ska du koppla in den lilla gumman. Sedan satt Abba med mig och babblade på som fasen och önskade mig lycka till och kramades gjorde vi. Efteråt gick jag till en annan datasal och där satt Danilo från montenegro (jag tänker alltid på den där danillo-yoghurt när jag hör hans namn) och han snackade på som fan han också. Jag kände mig megastressad över allt jag hade kvar att göra. Sedan började han tjata om en fika (ajde bre na kafu) och imorgon ska jag eventuellt "fika" med honom då, funderar på hur jag ska komma undan. Samtidigt känner jag mig som en taskmört eftersom det är så uppenbart att han är i behov av att snacka nashki med någon. Balkanfolk har verkligen en tendens att dra sig till varandra när man är utomlands eller i sverige för den delen, som nicole sa någon gång för länge sedan på herkan när jag hade träffat en bosnisk snubbe "jaha, så ni är polare nu".
Jag förstår honom fullt ut, jag minns mig själv när jag precis hade kommit ner hit, och behovet av att snacka bosniska var enormt. Jag hade inget internet, därmed hördes jag inte med någon, så när jag träffade Sanjin första veckan här på malta så var det så jäkla skönt att bara kunna slänga in bosniska ord när man snackade.

Och imorgon är sista heldagen! Åh herregud, allstå jag har en sådan panikkänsla, först och främst för att jag måste till skolan och köra lexin så jag kan avsluta mina assignments, sedan måste jag hinna till b-kara med joe, sedan planerade jag att hinna med en snabb fika med sanjo, hinna säga hejdå och sånt. Hinna till supermarketen för att köpa godis, fixa naglarna, duscha, packa och städa mitt rum. Jag fattar inte att jag ska åka tillbaka, jag fattar inte att det har gått så snabbt, jag känner mig så dum när jag säger att jag inte vill åka tillbaka. Jag kommer att sakna det här livet riktigt mycket (säger jag nu he he). I like it here.

Gud jag kan verkligen inte fatta det. Idag när jag satt och gjorde ettan så blev jag nästan tårögd.

hej igen, det känns verkligen megafjantigt att sitta vid word och blogga. Nicole messade och sa att det var 3+ i sverige och att jag skulle njuta av vädret. Jag vill inte till sverige pga vädret, jag känner ingen direkt lust till att åka hem. Det är verkligen bara för familjen jag längtar till sverige, annars är det inget speciellt som lockar med sverige just nu.

från början var det tänkt att jag bara skulle ta en kort promenad men det slutade med att jag gick hela vägen till st julians och tillbaka. Hela strandpromenaden till st julians var full med folk, nästan omöjligt att gå, småbarn som var utklädda, jag antar att det är sista dagen av karnevalen idag. Aaah, det är så mycket jag vill få med nu, det är det här livet som jag kommer att sakna, möta massor med människor, alla spontanta utgångar, alltid någon man träffar, det här med att folk inte är skygga, blyga eller diskreta, alla galna grejer, att bara gå ut i tshirt, att det alltid är sol när man vaknar, att sitta på balkongen och käka frulle, alla smågrejer som är vardag här, men sällan förekommer i sverige, allt det kommer jag att sakna.

Hade det nu varit så att jag inte hade varit tvungen att åka tillbaka hem så hade jag stannat här.

Så jag satte mig på en bänk på strandpromenade och spanade och blev lite lätt nostalgisk. Kom att tänka på första dagen, inte ankomstdagen, utan första dagen i vår lägenhet, en så megavarm söndag. Vi släpade varsin 30kgs packning upp till tredje våningen, städade lägenhten lite (jag diskade all disk som vi skulle använda haha, för att slippa de andras bakterier), bytte om och stack sedan till sliema. Det var så obeskrivligt varmt, början av oktober, jag minns att jag hade min madridkjol och linne och allt var så skitigt eftersom vi inte hade tävttat sedan vi hade anlänt till malta. Vi köpte kebab och medan vi letade efter en bänk att sitta på stötte vi på sanjin och karro. Gud, det känns som att det var för flera år sen. Allt var så nytt och annorlunda, jag vet att jag tjatar om vädret, men fan vad det betyder mycket att ha sol varje dag, det betyder så mycket. den natten sov vi som stockar. Efter att ha sovit sex nätter på univershitty residence med allt buller och skrik 24/7, inbillade man sig att man var döv när man fick sova i sådan rofylld tystnad.

Näpp, dags att fortsätta att plögga.

Jag sitter på balkongen och strykbrädan fungerar som liggunderlag. Idag är jag officiellt inte längre sambo, tillbaka till ungkarlslivet nu igen, åtminstone för tre dagar. Nicole åkte idag, taxin hämtade henne här utanför och jag vinkade av henne. Så enormt sjukt att veta att det har gått så snabbt, det kändes som att det var igår vi flyttade in. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, och Nicole kommer inte heller att tro sina öron, men det känns ensamt! Haha, kanske för att jag vet att allt det här inte har varit en dröm och att Nicole verkligen har åkt hem, PÅ RIKTIGT. My gawd, känns skumt. Min kära sambo åkte för sex timmar sedan och jag har redan börjat föra något som kan liknas vid monologer.

Det finns så mycket att berätta, hela dagen igår och idag är en sån skum dag. Jag har sovit lite, gjort mycket och först nu har jag tid till att sätta mig ner och göra det jag faktiskt är bäst på; slappa och tänka.

Gick upp vid halv nio idag för att Nicole skulle åka, död som en zombie, efter att ha sovit typ tre timmar i natt. Efter att hon hade åkt körde jag igång en sista (sista Nicole! HAHA) tvätt, duschade och däckade sedan i solen på balkisen, vaknade en timme efter det av att en granne stod och skrek till en annan granne.

Idag har jag tre skolassignments att fixa, och jag har inget Internet (det märks väl att jag skriver i Word?), och inget internet=ingen wikipedia (källkritisk, say what? haha) och ingen lexin=jag måste fixa det sista imorgon i skolan. Men det ska fixas. En annan sak som jag har reflekterat över sådär mellan sömn och godisätande är mitt Internetberoende. Fast å andra sidan så är jag kanske inte beroende av Internet så mycket som jag tror eftersom jag inte har så svårt för att erkänna mitt s.k. beroende, förnekelsestadiet var jag på för några år sedan, medan riktiga missbrukare inte ser sitt missbruk. Blabla, ok änaff, saken är den att jag har så mycket tid till att göra allt annat om man inte har Internet, jag har plötsligt så mycket tid. Helt sjukt, så sjukt mycket vettig tid att spendera på riktiga saker. Samtidigt så begränsar mig Internet totalt, jag kan ex inte kolla mail, skypa med m&p, hänga på msn (duh) eller skriva mina assignments haha. Ändå är det skönt på något avslappnande sätt, känns som att vara tillbaka på -97 fast nu har jag inga barbiesar att leka med
Ska sticka och ta en promme nu.