Magzi - en baggas bekännelser

hej igen, det känns verkligen megafjantigt att sitta vid word och blogga. Nicole messade och sa att det var 3+ i sverige och att jag skulle njuta av vädret. Jag vill inte till sverige pga vädret, jag känner ingen direkt lust till att åka hem. Det är verkligen bara för familjen jag längtar till sverige, annars är det inget speciellt som lockar med sverige just nu.

från början var det tänkt att jag bara skulle ta en kort promenad men det slutade med att jag gick hela vägen till st julians och tillbaka. Hela strandpromenaden till st julians var full med folk, nästan omöjligt att gå, småbarn som var utklädda, jag antar att det är sista dagen av karnevalen idag. Aaah, det är så mycket jag vill få med nu, det är det här livet som jag kommer att sakna, möta massor med människor, alla spontanta utgångar, alltid någon man träffar, det här med att folk inte är skygga, blyga eller diskreta, alla galna grejer, att bara gå ut i tshirt, att det alltid är sol när man vaknar, att sitta på balkongen och käka frulle, alla smågrejer som är vardag här, men sällan förekommer i sverige, allt det kommer jag att sakna.

Hade det nu varit så att jag inte hade varit tvungen att åka tillbaka hem så hade jag stannat här.

Så jag satte mig på en bänk på strandpromenade och spanade och blev lite lätt nostalgisk. Kom att tänka på första dagen, inte ankomstdagen, utan första dagen i vår lägenhet, en så megavarm söndag. Vi släpade varsin 30kgs packning upp till tredje våningen, städade lägenhten lite (jag diskade all disk som vi skulle använda haha, för att slippa de andras bakterier), bytte om och stack sedan till sliema. Det var så obeskrivligt varmt, början av oktober, jag minns att jag hade min madridkjol och linne och allt var så skitigt eftersom vi inte hade tävttat sedan vi hade anlänt till malta. Vi köpte kebab och medan vi letade efter en bänk att sitta på stötte vi på sanjin och karro. Gud, det känns som att det var för flera år sen. Allt var så nytt och annorlunda, jag vet att jag tjatar om vädret, men fan vad det betyder mycket att ha sol varje dag, det betyder så mycket. den natten sov vi som stockar. Efter att ha sovit sex nätter på univershitty residence med allt buller och skrik 24/7, inbillade man sig att man var döv när man fick sova i sådan rofylld tystnad.

Näpp, dags att fortsätta att plögga.