Magzi - en baggas bekännelser

Nästsista frullen på balkongen idag, jag börjar märka att strykbrädan är lite böjd nu haha. jäkla vad det var svettigt att sitta ute, hela mitt fejs var helt glansigt av alla svettdroppar typ.

Det har varit en skitskum dag. Det började igår natt då jag inte kunde somna pga hostan, när jag väl somnade så vaknade jag hundra gånger om, vid fem på morgonen gick jag upp och värmde mjölk, sedan somnade jag om och vaknade vid tio, när det var tänkt att jag skulle upp vid åtta. Redan där hade jag missat gyllene timmar då jag skulle ha avslutat min assignment. Det här med att göra grejen i absolut sista sekunden är verkligen min grej. Efter att ha degat på balkongen småstädade jag lite snabbt och kort därefter började det rassla vid utedörren, så jag bara jaaha...? Är det någon som försöker komma in typ, blev lite nojjig, och jag står där i vardagsrummet i mina fulingtights och ser ut som en korv när Candida (Joes fru, hyresvärdinnan) öppnar dörren och vid hennes sida står en kvinna med en bebis i famnen och Darren bakom dem. eeeeeeh jaha, välkomman in hörrni. Fast det sa jag inte, istället sa jag va fan e det här för sätt att komma, this is unacceptable! Candida hade en lägenhetsvisning på g och trodde att både jag och nicole hade åkt i söndags. Så står jag där överumplad och skitsur, hon hade trott att lägenheten hade stått tom. MY GOD. Jag hatar candy, hon är en sån bitch och hon har världens slappaste handslag, känns som att klämma på en död fisk. Så säger hon oh im sorry, i didnt know u were still here blabla, can we come in? JAHA, pratar du ens med joe din man eller?!! ja ja kom in för all del medan jag står här svettig som en fis, ok för att darren inte är en riktig heting, men han behöver ju inte se mitt ofräschaste jag precis. Det var SÅ (håller upp tummen och pekfingret) nära att jag bara sa no candy, you can not come in, men så såg jag hur darren och kvinnan tittade på mig, och jag tittade på bebisen och kunde verkligen INTE säga nej, det hade varit så elakt. Så gick dom in och candy ursäktade sig och sa att hon verkligen hatar att det här hände, yeeeah right jag tror dig verkligen. Not.

Nåja, ringde sedan GO Internet för att fråga om någon kunde komma och hämta upp låne-modemet, men de gjorde inte sådant sa det. Jag ringde tre gånger till tre olika telefonister och alla var tjejer. Jag hade otur. Så imorgon ska jag till Birkirkara med..........Gamling Joe. HAHA. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att jag skulle bli så tjenis med honom, jag störde mig skitmycket på honom ifrån början i höstas. Idag när jag träffade honom i skolan så "beklagade" jag mig lite över situationen och han erbjöd sig skjutsa mig dit. YES. Bra joe. Det är sådant jag vill höra. Senare idag så messade han mig och jag översätter "Hej sötnos, hur går det med assignmenten?". Jag vet att han inte menar något med det så SÅ, men jaha. Så jag messade tillbaka ett rätt "kallt" meddelande typ "när skjutsar du mig imorrn biatch?" och tackade honom, och jag får tillbaka ett "jag gör allt för dig my sweet friend". Hoppas han inte förväntar sig något i gengäld nu, han har trots allt ena foten i graven typ. Ja, det här med maltesers allstå, en evig gåta.

På tal om internet så drömde jag om router-snubben, att vi var ihop eller något. Han är så het. Han är verkligen het. Han har så charmiga ansiktsdrag, när han ler så får han sånna kis-ögon. Åh, routersnubben kommer jag nog sakna mest att titta på.

Så gick jag vidare till Desktop-datasalen och vid sitt lilla skrivbord satt fjollan andrew och sörplade kaffe. Han hade klippt sig. Han är också en sån ytterst irriterande typ av människa som är trevlig mot dig när det går dåligt för dig, typ hånar en när man gör fel fast på ett trevligt "jag vet bäst" sätt. Idag kunde jag inte riktigt hitta usbhålet för att koppla in mp3spelaren så frågade jag honom och han kom och hjälpte mig, typ här ska du koppla in den lilla gumman. Sedan satt Abba med mig och babblade på som fasen och önskade mig lycka till och kramades gjorde vi. Efteråt gick jag till en annan datasal och där satt Danilo från montenegro (jag tänker alltid på den där danillo-yoghurt när jag hör hans namn) och han snackade på som fan han också. Jag kände mig megastressad över allt jag hade kvar att göra. Sedan började han tjata om en fika (ajde bre na kafu) och imorgon ska jag eventuellt "fika" med honom då, funderar på hur jag ska komma undan. Samtidigt känner jag mig som en taskmört eftersom det är så uppenbart att han är i behov av att snacka nashki med någon. Balkanfolk har verkligen en tendens att dra sig till varandra när man är utomlands eller i sverige för den delen, som nicole sa någon gång för länge sedan på herkan när jag hade träffat en bosnisk snubbe "jaha, så ni är polare nu".
Jag förstår honom fullt ut, jag minns mig själv när jag precis hade kommit ner hit, och behovet av att snacka bosniska var enormt. Jag hade inget internet, därmed hördes jag inte med någon, så när jag träffade Sanjin första veckan här på malta så var det så jäkla skönt att bara kunna slänga in bosniska ord när man snackade.

Och imorgon är sista heldagen! Åh herregud, allstå jag har en sådan panikkänsla, först och främst för att jag måste till skolan och köra lexin så jag kan avsluta mina assignments, sedan måste jag hinna till b-kara med joe, sedan planerade jag att hinna med en snabb fika med sanjo, hinna säga hejdå och sånt. Hinna till supermarketen för att köpa godis, fixa naglarna, duscha, packa och städa mitt rum. Jag fattar inte att jag ska åka tillbaka, jag fattar inte att det har gått så snabbt, jag känner mig så dum när jag säger att jag inte vill åka tillbaka. Jag kommer att sakna det här livet riktigt mycket (säger jag nu he he). I like it here.

Gud jag kan verkligen inte fatta det. Idag när jag satt och gjorde ettan så blev jag nästan tårögd.