Magzi - en baggas bekännelser

nu är jag uppe. idag känns det bättre, känner mig mer magda-normal.

vi var som sagt ute igår. det var sådär. jag var inte det minsta full, hatar att ens nämna att jag är full eller liknande men för att sätta er in i sammanhanget lite bättre så kan det vara nödvändigt att göra det. är man inte full på kåren så är det inte lönt att gå ut. jag hatar alla fjantiga nollor som gör allt för att passa in, som sjunger sånna där instutionssånger fast dom inte ens vet vad dom handlar om eller varför dom ens sjunger dom. stör mig på alla dom där som går runt i overaller och peppar folk till att bli så fulla som möjligt. om det är det enda syfte dom har så borde dom inte finnas enligt MIGGGGGGGGG. och jag råkar veta bäst så alla borde lyssna på mig.

nä men på allvar nu, jag är jätteanti nollning kombinerat med supning. det känns som att det bara verkligen är osäkra människor som väljer den vägen, människor som tror att vänskap kommer i samband med fyllor och kräkningar. som tror att ju fullare de blir desto mer accepterade blir de. sen är det ju skillnad på fylla och fylla, man kan vara lagom lullig och soft och så kan man vara aspackad och äcklig och bara vara en allmän samhällsplåga. ibland känns det som att nollning i samband med alkohol är utnyttjande av folks svagheter, man får folk att tro att de inte hittar vänner om de inte hänger på nollningarna och super, och de svaga är de nya studenterna som kommer direkt från de trygga skötet aka gymnasiet där grupperingar, utanförskap och kämpande om kompisar är vardag. när man väl kämpat sig igenom ettan i gymnasiet och hunnit skaffa kompisar så ska man behöva gör det igen nu på högskola i kampen om kompisar och då tror många att det här är det enda sättet. magda säger: BUUUUU.

nu ska jag äta.