snart dags
asså jag vet inte hur jag ska ta mig till stationen med min väska. nu har jag packat den minimalt men den är helt full. den väger säkert 30 kg. jag överdriver inte. när den är full, vilket den var den gången den vägdes när vi åkte hem från london så vägde den 29,5 kg, och nu känns den ännu större. assåååå. lyxproblem. men på riktigt, hatar när jag har tunga grejer att bära på, när jag väl är framme vid tågstationen så känner jag mig asofräsch och så sitter jag där med all min ofräschhet och tänker på alla bakterier som har klistrat sig fast vid min hud.
en bra sak som jag har fått från min mamma (well finns många saker) är ordningsförmågan. jag har koll på hela läget och vet exakt vad jag behöver, packar ner det rätt så att allt får plats på ett bra och logiskt sätt, skriver alltid feta listor som ändras flera gånger och är bara allmänt väldigt petig och har stenkoll på mina prylar. men varje gång jag har satt mig ner på tåget eller bussen och tänker ex FAN jag glömde ju rakhyveln, så går det en sekund och så slappnar jag av eftersom den andra magdan meddelar mig att jag har packat ner den i den blåa necessären. det händer sällan att jag glömmer grejer, för allt är på plats här. det enda jag saknar just nu är ett lås, vet inte var jag har slarvat bort det, så jag kan inte låsa min väska, hoppas iman har något lås, vill inte riskera att någon liten turk rotar igenom min mejkup och kläder i brist på roligare grejer under sin arbetstid. jag är intställd på turkiet som vårt semestermål, vet inte om iman är det men tja..han får ju börja ställa sig in på det iaf haha.
nähe nu ska jag ta min enorma packning och börja gå mot stationen. det är lång tid kvar men jag kommer gå i slowmotakt, lika bra att vara där i god tid.
Kommentarer
Trackback
