det är tog mig inte lång tid


att börja älska den här lilla varelsen. macen allstå. jag vill sova med den. krama om den hårt. låta den ligga på en sidenkudde. kolla till så att den inte fryser. köpa den finaste dataväskan, den förtjänar det bästa osv osv. ingen får talla på den här skönheten. imans halvsmutsiga mac kan gärna få känna sig hotad. på tal om smutsig, jag fick nog en dag av imans lite smutsiga tangenter och fläckiga skärm (hello bakterier) så jag började torka av den och han flippade helt på mig "du kan ju inte använda sån spray på datan fattar du väl?!!" jag ba, du det är smutsigt här. han ba jag kan torka av den själv. jag ba *fortsätter torka*.

jag är helt impad av min lilla data. ni kommer få läsa mycket om den, men eftersom det är min blogg så får ni dras med det, annars kan ni alltid göra som ida och hoppa över när det är "för mycket text". jag har rätt att göra det. ni anar inte hur länge jag har dragits med min gamla lappis, den funkar fint de första 15 minuterna man sätter igång den sedan halvdäckar den och stänger även av sig själv när den känner att den inte pallar. vilket den gör ofta. ca två gånger om dagen. gånga det med ett halvår så förstår ni hur frustrerard jag kunde bli ibland. det hände ofta att jag small till tangenterna ashårt bara för att jag blev så sur. det är därför min spacetangent är helt ur led, konsekvensen av lite för mycket våld på mitt tangentbord.

jag kan inte slita mig från lillplutten. jag har redan typ sju smeknamn på den. idag sa jag pa dragiiiiii när jag kom in i vardagsrummet. min gamla lappis var en kille, men det här känns definitvt som en tjej även fast jag har ett manligt smeknamn på den. skitsamma. kärlek som kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0