cije si pile pirgavo, sto nisi meni sudjena

det är så soft. kom hem för typ en halvtimma sen. det är så underbart att bo själv, när man trillar in i lägenheten och in i tystnaden, stänger igen dörren och lutar sig mot den (som i en film typ haha), man känner verkligen hur lugnet och lyckan sveper om som en filt i kylan. ahhh vad poetisk jag var nu va? lite väldigt olikt mig måste jag nog säga.

nu lyssnar jag på balasevic (riktigt balashevic-väder idag), ska fixa lite mat, kolla på oth och tareeee lungan vaaa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0