Magzi - en baggas bekännelser

vi var faktiskt i jönköping idag igen,  a6. vi skulle hinna till irma, men vi hann inte. vi skulle hinna till elgiganten men vi hann inte det. vi skulle hinna till ikea, men vi hann inte det heller. det var mycket som vi inte hann eftersom vi var så trötta.

och nu är jag så trött att jag inte orkar lyssna på slömusik eftersom risken finns att mitt huvud dänger bakåt i sömnen och knäcker nacken. mamma och pappa sover och deno spanar på tv.

jag hittade absolut inget, förutom ett par byxor som kan användas först i sommar. pappa hittade däremot en brun skinnjacka inne på veromoda. inte till sig själv, utan till mig. allstå en rå skinnjacka där jag ser ut som en mc-knutte som är på väg till sin hoj, men pappa var helt övertygad om att jag såg helt skitsnygg ut i den. jag var tveksam, jag och skinnjackor går inte riktigt ihop. och det var ingen sån modebloggsskinnjacka-variant utan en sån typ lite "manlig" men ändå tjejig (hatar det ordet i för övrigt). pappa var otroligt generös idag, ville köpa jackan direkt direkt direkt, och han blev så besviken när den inte fanns i M, och jag orkar inte trycka in mig i en S, så det blev ingen jacka. men så ska vi till värnamo imorrn och kolla på veromoda där. allt pappas ide. är han inte en engagerad pappa?

jag vet inte ibland om pappa känner att jag är den "förlorade sonen", meningen var väl att jag skulle födas som pojke eftersom alla tydligen trodde det och sen var jag väl en rejäl besvikelse; skär, skrynklig och utan snopp. där någonstans försonades nog pappa med att den förstfödda ungen inte var en son och där någonstans blev jag också pappas flicka, den som pappa skulle förstå bäst och pappa den som jag skulle förstå bäst.

så mitt i allt det här virret med att köpa skinnjackan undrar jag om inte pappa såg en son i mig och tänkte att klart som fasen att min gosse ska ha en skinnpaj. jag som inte ens passar i skinnjackor.

så om jag mot någon förmodan meddelar imorgon här på bloggen att jag har köpt en skinnjacka så är det inte för att jag två år efter alla  modebloggare har "hoppat på trenden" utan för att min pappa tycker att jag ser fin ut i den.