en lapp på ryggen som det står töntig på
nu är solen framme igen och det är dags att sätta igång med mitt pensiosliv (läs: penschis, man kan inte riktigt skriva pensisliv, det känns som att det blir lite fel), jag ska nämligen ta min lilla promenad, min fina runda som jag brörjar att uppskatta allt mindre eftersom det blir typ tråkigt i längden. jag har aldrig riktigt förstått mig på folk som typ springer åtta km varje dag, det är ju tråkigt, men jag försöker verkligen intala mig själv att jag "mår bättre" och att jag redan "känner effekten". det är ren tur att jag har mptren annars....annars vet jag inte vad jag hade gjort, på riktigt!
nu är det så här att jämte cykelvägen går den riktiga vägen jämte. haha, det känns som att jag krånglar in mig i min beskriving men ni fattar väl, en bilväg som går nästan direkt jämte cykelvägen, bara ett litet dike som skiljer dem åt. igår lyssnade jag på michael jacksons earth song, men jag pallade inte att lyssna på hela, den är ju så sorglig, och jag behöver inte sorg, jag behöver pepp! en annan sak som var intressant var att många bilar körde förbi och ingen som tittade på mig. allstå ingen! på malta var det precis tvärtom, då alla glodde på mig (och alla andra brudar) som att vi hade ramlat ner från himlen, det var absurt hur söndertittad man kände sig trots att man inte ens var stylad, fast då kanske dom tittade eftersom man var ugly, jag vet inte. det känns som att man aldrig rktigt kommer att klura ut det. men anyways för att återvända till dom här svenska bilförarna, ingen tittade, kanske någon enstaka snubbe som klistrade fejjan mot bilfönstret men annars ingen. jag ba (man måste ju få skriva "ba" för hur ska man annars förmedla det man vill ha sagt på ett sjyst och avslappnat sätt utan att det låter som akademisk gegga?), anyways så jag ba (haha) hallå lite attention tack, men ingen. haha.
nu är det så här att jämte cykelvägen går den riktiga vägen jämte. haha, det känns som att jag krånglar in mig i min beskriving men ni fattar väl, en bilväg som går nästan direkt jämte cykelvägen, bara ett litet dike som skiljer dem åt. igår lyssnade jag på michael jacksons earth song, men jag pallade inte att lyssna på hela, den är ju så sorglig, och jag behöver inte sorg, jag behöver pepp! en annan sak som var intressant var att många bilar körde förbi och ingen som tittade på mig. allstå ingen! på malta var det precis tvärtom, då alla glodde på mig (och alla andra brudar) som att vi hade ramlat ner från himlen, det var absurt hur söndertittad man kände sig trots att man inte ens var stylad, fast då kanske dom tittade eftersom man var ugly, jag vet inte. det känns som att man aldrig rktigt kommer att klura ut det. men anyways för att återvända till dom här svenska bilförarna, ingen tittade, kanske någon enstaka snubbe som klistrade fejjan mot bilfönstret men annars ingen. jag ba (man måste ju få skriva "ba" för hur ska man annars förmedla det man vill ha sagt på ett sjyst och avslappnat sätt utan att det låter som akademisk gegga?), anyways så jag ba (haha) hallå lite attention tack, men ingen. haha.
Kommentarer
Trackback
