Magzi - en baggas bekännelser

jag har även formaterat min data och jag är så glad för den funkar alldeles perfa nu. jag funderar på vad jag ska göra, det finns så mycket jag måstefixa som jag fortfarande inte fixade igår. men jag tror jag först måste gå ut och ta en promenad.

en annan sak som jag har börjat uppmärksamma mer och mer och det är min pappas blickar, mammas också men det är mest pappas. varje gång han går förbi här datarummet som vi kallar det för så tittar han på mig och jag har en känsla av att han tittar på mig för att säga att jag sitter för mycket vid datan.

han säger inget, ibland säger han något i förbifarten som för att påpeka att jag bara sitter vid datorn eller så skojar han till det och säger att han och de andra människorna i huset aldrig får en chans att sitta vid datan, men det blir aldrig som ett skämt eftersom han säger det så seriöst/skämtsamt. så nu har man börjat få dåligt samvete för det också.

det är allt sånt man slipper när man bor själv. jag tror inte ens att  mitt dåliga samvete ens var aktiverat under de två år jag bodde i lund, eller iofs var det väl påkopplat när jag bodde det första året tillsammans med annika för man kunde inte riktigt låta disken stå hur länge som helst och sånna grejer, men andra året nör jag bodde i min lägenhet så existerade inget förutom mig. så oerhört befriande.

nu är det inte så att jag bor i en skitpåfrestande familj, långt ifrån, mina föräldrar kräver verkligen ingenting av mig, bara att jag sköter mig osv haha men inget sådär komplicerat som typ göra pita, laga mat fem dagar i veckan eller andra tråkiga hemmasysslor. jag borde seriöst betala dom för att jag får bo som på hotell här, det är bara incheckningsdisken som fattas. om det är något jag inte vill göra så vet jag att det alltid finns någon annan som kommer att göra det och så är det haha.