Magzi - en baggas bekännelser

typ halva min kalmarfamilj är borta. det är bara jag och qaidis kvar, om ens hon liksom. har inte hörts med henne idag. men även folk i min korre åker, man hör det på dom rullande väskorna som ekar i hallen. nu kanske man kan få en tvätttid. jag har sovit utan lakan i fyra dagar nu, känns lagom sunkigt.

en parantes här. dom spelade precis "känn en doft av kärleken" (lejonkungen) på p3 nu och han henrik blev helt tårögd och jag med! vet inte om det beror på att han blev det, men det är definitvt en av mina favvolåtar ever. lejonkungen rules.

okej för att återgå till det som var innan parantesen. jag har beslutat mig för att skicka tillbaka kappan. den är för stor och det irriterar mig.

nä allstå jag kan inte släppa det här med musikhjälpen på p3, det är en så sjukt fin ide och tanke bakom det. allt är så jävla cute och jag är kär i ehsan och kitty. underbart fin tanke *helt tagen*. och ehsan är uppklädd och jag har till och med accepterat hans guldkedja och hans feta guldringar som inte matchar med hans silverklocka.

IAF jag lever i nån slags denial och trycker undan ångesten som smyger sig på för varje dag som går. jag måste verkligen börja bearbeta mina känslor när det gäller kycklingryd. på riktigt. det är inte så att jag gnäller på låtsas över att jag ska hem snart, utan det är så att jag har ångest och bad feelings bara för att jag vet hur depp jag blir där. MEN jag MÅSTE skärpa mig, jag vet att detär mysigt hemma och att träffa alla, och dom känslorna håller i sig, men just det här med att inte kunna gå ut och ta en promenad eller göra vadsomhelst eftersom man är så begränsad sabbar ju rätt mycket. så räkna med tusen blogginlägg om dagen typ. 80% av dom gnälliga också. förhoppningsvis åker m&p bort så då är jag och deno ensamma hemma. mycket roligare. jag har märkt att han och jag bråkar mycket mindre när dom inte är hemma. gött.