Magzi - en baggas bekännelser

jag börjar dagen med att önska alla fina mussar där ute en bajram mubarek olsun. jag är avundsjuk för andra gången i år eftersom jag inte är hos farmor denna gången heller.

jag lyssnar på bijelo dugme just nu så jag är lite...kommer strax.


okej back, nä men hoppas ni får det misigt idag, som min pappa skulle säga. jag satt och myste till förra veckans hills avsnitt och en macka. inte så jävla hög mysfaktor men jag gillar mitt sällskap. samtidigt så kände jag mig lite depp, allstå inte depp-depp pga mens eller annat krafs, utan sådär på-djupet deppig. vet egentligen inte varför, jag tror jag drömde något konstigt som påverkade mig, men jag vet inte vad.

sen är det också lite så att jag, eller det händer typ saker hela tiden och ibland känns det inte som att jag hänger med i alla svängarna (vilket tant-uttryck) utan hela jag släpar efter med både tankar och känslor. och jag blir supermegaprotective när jag känner att det börjar gå åt "fel" håll, även fast det inte ens behöver vara fel håll. allstå sorry för att jag typ inte talar klarspråk just nu, jag hatar själv att läsa alla låtsasdeppigakänslomässigstörda-inlägg där man som läsare fattar nada men ni får faktiskt tänka på att min tajko hänger på bloggen då och då och han behöver inte veta allt haha.

nämenhursomhelst vill verkligen inte blanda in halvdeppiga grejer i det här annars så kallade glada inlägget (well, det var tänkt det från början iaf), men jag känner mig lite nere både pga av mig och pga av att jag inte är med min familj idag. vet verkligen inte varför det känns som att jag behöver vara med dom just IDAG, men det är väl som med alla kristna nissar som behöver sällskap av sin familj när det är jul. och jag tänker på min mormor, inte en endaste bajram sedan kriget (innan kriget räknas inte för då var man miniatyr) har jag varit där och önskat henne en happy bajram och pussat henne. man tänker lite sånna grejer.

jag vet att många firar bajram ur ett väldigt religiöst perspektiv, inget fel med det liksom, man får fira som man vill, och i bosnien har det alltid varit en fin tradition att fira bajram. på morgonen är det moskeen, sen käkar man med familjen, hälsar på släkt, kidsen får presenter och cash och sen på kvällen är det party. jag snackade tidigare idag med en killkompis i jajce och dom hade värsta planerna och allt lät så mysigt och kul och jag vill också *bokar biljett direkt*, allstå bara att fira bajram i bosnien nångång hade varit så kul. en helt annan grej när man vet att folk runtomkring en firar också. här sitter man ju vid datan och typ DEPPAR, nä men ni fattar. som att någon svensk skulle fira jul i egypten varje år, asskojigt verkligen. not. ingen julkänsla överhuvudtaget och inte en enda gran att hugga ner, UNGEFÄR så är det väl för mig just nu, fast med bajramkänsla.

nämen jag ska inte gnälla, jag är frisk och lycklig *ta i trä* och kass på att planera, men nästa bajram då tänker jag fasen ha värsta partyt, både mussar och icke-mussar invited.