Magzi - en baggas bekännelser

kom hem dyngnsur efter en knäpp kväll. sellebussade med micke och robban upp till nicole där vi förfestade lite och sedan stack vi till svartklubben där det var ont om snygga människor. jag, nicole och emelie festade på så gott som det gick även om jag var helt seg, emelie blev lite småseg och nicole också. alla blev sega med andra ord (ibland ska jag hålla på och krångla till meningar).

en norrlänning som hette Johannes började prata med mig. först tänkte jag men herregud vad vill den här människan, sedan tänkte jag varför inte ge honom en chans att bara snacka lite. hade jag gått fram till en människa så blir jag hellre snällt bemött än elakt (det är väl sjävlklart för alla antar jag). han var så nervös och osäker, äkta på något sätt, och hade så snälla ögon. samtidigt som det var lite mes över honom så var det även något annat. detta något annat ledde till att jag satt och snackade med honom länge och sedan åkte vi buss hem.

jag ska inte ens försöka vara filosofisk, för det är jag verkligen inte, men ibland undrar jag att om man reagerar på ett annorlunda sätt än vad man brukar göra så lär livet ta helt andra vändningar. ibland måste man nog göra så som helst inte vill göra bara för att liksom se..

ja ja änaff. lite bilder.